San Sebastián

I onsdags morse gick vi upp extra tidigt eftersom vi hade bokat tåg som avgick 07 från motsatt sida stan, montparnasse. Som tur var hade Google rätt om bussarna och efter 40 minuters bussfärd samt lite panikartat letande var vi framme vid spåret.

Jag har dragit till någonting i ryggen så jag spenderade första halvan av resan med att försöka förtrycka smärtan det innebar att sitta. Lite feber på det också! Kul! Vi åkte också TGV-dubbeldäckare och satt där uppe i 350 kilometer i timmen, så det blev fem timmar utan frukost. Vatten, alvedon och Haribo fick duga!

Tåget tog oss till Hendaye, så långt ner i västra frankrike det går att komma. Därifrån köpte vi biljetter till ett lokaltåg. Det var en mysig resa genom småstäder kring gränsen innan vi kom fram till San Sebastian.

Kaffesuget var stort, så vi satte oss på första bästa café och tog varsin cappucino och det största bakverk vi hittade. Till vår förvåning pratade en i personalen svenska med oss. Vår första tanke var att ”Nej- nu är vi i en turistort med så mycket svenskar att de talar svenska…”. Vi hörde oss för och hon var uppväxt i Norge. Skönt.

Med kraften av kaffet tog vi oss och hämtade upp nyckeln till rummet. Vi bor i gamla stan här, mitt bland alla pintxos-barer. En kort visit på rummet räckte, Lina tog på sig badkläder och vi gick till stranden. På vägen dit köpte vi varsin empanada eftersom vi vid det här laget hade förbisett även lunchen.

Jag tog ett bett av min, sen störtdök en mås på mig och åt resten. Kul! Men kanske att någon förbannelse lyftes i samband med detta, för febern och ryggontet återvände aldrig. Lina badade, jag nöjde mig med att bränna mig i solen.

Vid ungefär 17 maxade det med folk på stranden, vår gissning är att folk helt enkelt gled ner hit efter jobbet. Stranden var väldigt människovänlig, med både duschar, skåp att låsa in saker i och kiosk som sålde allt möjligt. Vi låg kvar en stund men tog oss sen hem för att ladda inför kvällsmat!

Vi bor mitt i gamla stan, på Don Cecilio Guesthouse. Gamla stan är där man vill bara i San Sebastian, eftersom det är här alla Pintxosbarer ligger. Pintxos är små färdiga munsbitar som ligger i montrar längsmed baren. Alla är märkta på något vis för att indikera priset, det kan vara en färg eller olika cocktailpinnar som håller ihop dem. De kostar mellan 2.5€ och upp till typ 6€. Gemensamt är att alla serveras på en liten bit baguette. Det finns både kalla och varma. De kalla är färdiga och de varma beställer man. De flesta äts stående, men en del ställen har ett par sittplatser också. När man vill ha nåt tränger man sig helt sonika fram och pekar.

Första kvällen var vi lite orutinerade. Vi var ute tidigare än spanjorerna, ungefär 18.30. Men det innebar å andra sidan att vi hade lite lättare att få plats och kunde beställa det vi ville.

Det här var helt fantastiskt tyckte vi! Vi gick igenom typ fem olika restauranger och beställde ett par stycken på varje ställe. På så gott som alla beställde vi också något att dricka till, vanligtvis tar man ett litet glas vin, eller en liten öl. Det finns ett lokalt vin som påminner lite om Lambrusco som heter Txakoli, det var riktigt gott! All dricka kostar typ 2.5€ vad eller vart man än beställde den kändes det som.

Dag 2

Vi inmundigade frukost på en restaurang, svårt att hitta sittande frukost här. Det verkar mest vara kaffe och baguette på språng som gäller.

Mitt i stan ligger ett berg med ett fort på, dagens första äventyr blev således att vandra upp på det för att se på utsikten. Det var relativt lättbestiget och på toppen låg ett fort från 1100-talet. Det fanns även ett gratis museum som vi gick igenom.

På vägen ner letade vi upp ett väl dolt café där vi tog varsin enhet innan vi fortsatte nedåt igen. Från toppen kunde man se vårt nästa mål, på andra sidan bukten. En bergbana!

Vi tog ett par pintxos till lunch och vandrade dit, det var typ 3 kilometer + en liten bergbana och på toppen låg … skansen. Bokstavligt talat. Några karuseller, en berg-och-dalbana som såg obehaglig ut och några bås med fiskdamm, dra i snöre och luftgevär. Vi tog ett varv och drog oss hemåt.

På vägen hem stannade vi till vid stranden och tog ett dopp. Där fick vi bevittna ett nytt offer för måsarna. En tonårskille låg på mage och åt en macka. Vid ett svagt ögonblick vinklade han mackan utåt från kroppen, Lina hann säga ”nu är det över för honom” och sedan störtdök en mås och tog mackan. Det blev sedan måskrig men ett litet barn avbröt allt genom att kasta en badboll på dem och sedan gräva ner mackan i sanden. Tonårskillen såg mycket ledsen ut men blev tröstad av sin flickvän.

Sen körde vi ett varv till på Pintxosbarerna. Ikväll vågade vi oss på att beställa lite varma rätter och hittade ett ställe som serverade enbart musslor och patatas bravas! Vi tog även en sangriapaus i mitten på en mysig bar vid hamnen.

Dag 3

Vi satte i oss frukost på ett café lite längre bort idag. Vi hade sett ut ett annat ställe egentligen, men det var arga måsar där och de verkade ha någon typ av servicemässig situation så vi gav upp.

Lina hade innan vi kom hit sett ut att vi skulle åka till den lilla ön i mitten av bukten, S:ta Clara. För att åka dit fanns en liten pendelbåt där några avgångar var ”tours”. Vi åkte en ”tour”, men det insåg vi att det bara innebar att de sicksackade sig fram till ön istället för att köra direkt dit. Men det var trevligt.

S:ta Clara är ett litet berg med en liten fyr och ett gäng arga måsar på toppen. Vi tog en titt på de båda och lade oss sen för att bada i den lilla hamnen. Här var det populärt att hänga och mycket trevligare än på stranden i stan. Vi åt en glass på caféet, hoppade från kanten och förundrades över tidvattnet som tydligen diffar 3.5 meter!!

På bilden syns en liten ”pool” som fylldes av tidvattnet när det steg.

Vi badade på ett tag och glömde bort att äta lunch.

Vi avslutade vår vistelse i San Sebastian med ytterligare en Pintxosrunda. Den här kvällen var det påtagligt lugnt, alla tittade istället på när Spanien spelade i fotbolls-EM. Vi spenderade sista delen av matchen med att sitta bakom TV:n på en bar, vid det enda bordet som var ledigt. Härifrån hade vi perfekt utsikt över känslostormarna i de som tittade på matchen. De vann ju till slut, vilket kanske var bäst för stämningen.

Vi avslutade vår kväll i ett regnigt San Sebastian med att dela en bit baskisk cheesecake från La Viña (som enligt egen utsago skapade denna 1999!) och varsin kaffe.

Vår slutsats är att San Sebastián är fantastiskt. Mycket turister – ja. Men de blandas upp på ett bra sätt och lokalbefolkningen verkar inte bitter. Alla är trevliga och när man beställer kan man prata engelska, även om alla svar är på spanska! Vi besökte ett helt gäng med barer men våra favoriter var:

Bar Casa Alcalde – stort, mycket att välja på och man beställer med en lapp där man kryssar i vad man vill ha.

Bar Sport – godaste varma vi testade. Trångt.

Txepetxa Taberna – mest fisk

Casa Vergara – enda stället med lite lyxig stämning, inte så mycket dyrare än annat dock.

La Mejillonera – musslor & potatis!

Gandarias – bra att stå på och väldigt gott

La Viña – baskisk cheesecake

Akerbeltz – alternativ ölbar. Den enda baren med utsikt över hamnen.

Klart slut.