Verona

De fem senaste dagarna har vi spenderat kring Verona. Först bodde vi tre nätter på ett ”agriturismo”. Just detta hette Agriturismo Alto Bello.

När vi först anlände till Verona var vi väldigt rädda för att råka åka in i en ZTL. ZTL betyder Zona Traficco Limitado och de signaleras av en skylt med en röd cirkel + eventuella regler kring när man får passera. Vid varje ZTL-gräns finns kameror och passerar man en sådan får man betala 50-300€. Vilket skapade nervös stämning i bilen. Vi tror dock att vi lyckades manövrera oss runt dessa och ut till vårt boende 4 kilometer utanför stan på ringliga vägar uppför ett berg.

Vi valde detta boende delvis på grund av de sjukt bra recensionerna, men också för att de råkade ha en målning av Franz Marc på utsidan av huset.

Efter att vi checkat in tog vi bilen till centrala Verona. Värdinnan Monica hade tipsat oss om ett parkeringshus med bra gångavstånd från det historiska centrumet. Vi tittade runt lite och drack kaffe. Middagen blev på en mysig restaurang vid namn Osteria al Duca. Mycket gott. Dock lite rolig bordsplacering pga. smal trottoar.

Sen åkte vi hem och skrev ifatt på bloggen och spelade lite kort.

Dagen efter fick vi uppleva Monicas frukost. Hon serverade bland annat en grönsakspaj med grönsaker från trädgården. Det fanns även en hel del kakor, vilket var det enda de italienska gästerna åt.

Vi hade tänkt åka till Parma, men insåg att det var lite väl långt i värmen, så vi satte av mot Garda-sjön istället. Vi hade blivit tipsade om Monica att bada i den norra delen av byn som heter Garda. Så dit begav vi oss för att bada. Vi tog en liten fika och spelade kort på en strandbar driven av odrivna sommarjobbare.

En kul grej som är värd att nämna är att Veronas flagga i princip är Sveriges flagga, så man känner sig lätt hemma här då blågult finns representerat lite varstans.

På kvällen åkte vi in till Verona, ställde bilen i parkeringshuset Arsenale och vandrade runt en stund. Vi råkade även hamna på en restaurang där de efter mer än en timmes matväntan kom ut och bad om ursäkt för att någonting hade gått fel köket. De gav oss gratis prosecco som tröst, maten var helt OK den med.

Vår andra heldag åkte vi återigen till Garda och badade lite, slängde i oss varsin pizza-slice till lunch och begav oss till en vingård.

Verona ligger i Valpolicella som är känt för bland annat Amarone-viner. Vingården vi åkte till hette Corte Lenguin di Vantini Silvio och vi hade blivit tipsade om denna. Vi kände oss dock väldigt malplacerade när vi körde in genom en stor port och gick in i en väldigt fin lobby. Vi frågade första bästa person om de hade en rundtur, varpå han svarade att han skulle hämta sin mamma.

Tydligen fanns det ingen officiell rundtur på den här vingården, men vi fick ändå en rejäl privat rundtur av Patricia som damen hette. Vi fick se där de torkar druvor, hur de jäser och hur lagringen sker. Samt en redovisning av de olika kvaliteterna som de producerade. Det var väldigt trevligt och vi fick ställa precis hur mycket frågor som helst som hon svarade entusiastiskt på.

Eftersom det inte fanns en rundtur och vi hade sett folk gå ut med 20 lådor vin när vi kom så blev vi smått nervösa för att det var underförstått att vi skulle köpa kopiösa mängder vin. Men icke sa nicke, istället fick vi en provning i deras provningskällare och Patricia förtydligade att vi absolut inte behövde köpa något. Men det gjorde vi! En låda var med 4 flaskor amarone och 2 ripasso! Kul!

På kvällen åt vi pasta i stan igen och åkte tillbaka till boendet.

Vi hade bokat två separata boenden i Verona, de första tre nätterna utanför och de två sista i stan. Så efter tre nätter packade vi ihop våra grejer och ställde bilen i parkeringshuset i väntan på incheckning.

Vi var tidigt ute och redan 10.30 var vi igång på vår tredje free walking tour för resan.

I nästan två timmar fick vi en snabbtur av stan, den här guiden var nog också den proffsigaste hittills, så tiden och den extrema värmen (36 grader!) till trots kändes det snabbt. Sammanfattningsvis så var det enormt många palats och gamla byggnader. Vi fick bland annat veta att de många hålen i fasaden på Castelvecchio, det gamla slottet, var för att montera byggnadsställningar vid renovering.

Guiden avslutade med lite tips på saker att göra och ställen att äta. Bland annat så tipsade hon om operan som på sommaren har föreställningar varje dag i den 2000 år gamla amfiteatern. Hannah och Andrei blev taggade och slog till på varsin biljett till operan dagen efter.

Med turen avslutad tog vi en runda på stan, drack lite kaffe, åt en riktigt dålig focaccia ( stället hette Figacci och är enbart värt att nämnas vid namn i varningssammanhang) och åkte för att checka in på hotellet. Vi åt även ett bakverk som är speciellt för Verona, Risoni. Som namnet antyder innehöll den ris, vaniljris!

Den här gången förflyttade oss till ett hotell i stan, Hotell Leopardi. Det var inget fantastiskt i sig, men väldigt, väldigt 70-tal. Bara loggan sade sitt.

Vi vilade en stund på hotellet innan vi gav oss ut igen. Vi spenderade lite väl lång tid med att leta mat och hamnade kollektivt i det där tjuriga, hungriga läget då inget duger trots att man är tokhungrig. Vi hittade iallafall till slut en trevlig restaurang. Vi förfärade personalen med att dela på en gigantisk ostbricka till förrätt.

De hade ett roligt vin, Lambrusco, något så ovanligt som ett bubbligt, sött, rött vin! Vi passade även på att äta Verona-specialiteten Amarone-risotto. Gott, mäktigt, men lite långtråkigt.

Efter maten testade vi ett område som guiden tipsat om. Det ligger lite ”bakom” gamla stan och det verkar av någon outgrundlig anledning som att turisterna inte hittar hit trots att det är mitt i smeten. Där åt vi varsin glass samt tog vår nyfunna favoritdrink, Hugo. Dock var just denna rätt medioker.

Sista dagen i Verona var nog den varmaste hittills, så vårt mål för dagen var att undfly värmen på alla tillgängliga sätt. Vi började på museumet inuti Castelvecchio. Det var ett konstmuseum med varierande rolig konst. Vad som var mer konsekvent roligt var dock att hela museumet faktiskt är en medeltida borg, där man vandrar på bryggor, trappor och borggården för att knyta samman de olika rummen.

Värmen gjorde oss ordentligt dåsiga, och jag svettades så fort jag inte var i skugga, så vi fyllde våra vattenflaskor och försökte förflytta oss ( i så mycket skugga det gick ) för att få i oss lite lunch, idag blev det pizza. Direkt efteråt hasade vi oss vidare till ett fik för en kaffe. Vi fick även lära oss att skakad iskaffe heter shakerato, vilket kommer förenkla framtida beställningar avsevärt. Efteråt tog vi en liten tur på stan, köpte vin och tog en taxi hemåt för att vila lite innan middagstid.

Vi gav oss ut vid 18.30 igen och gick direkt till samma område som igårkväll. Eftersom Hannah och Andrei skulle på operan 20.30 så letade vi upp ett pastaställe snabbt. Det var vår finaste utsikt för middag på hela veronavistelsen och när vi fick torrt bröd och supervarmt vin kunde vi nog inte tro att den här måltiden blev en av de bättre för resan. Andrei var nöjd med sin kötträtt och vi andra fick jättegod pasta.

När de andra gått till operan gick vi vidare och åt varsin liten glass på Gelato Ponte Pierra och tog en Hugo på hemvägen.

Nära hotellet råkade vi hitta alla italienare, sittandes på ett helt fantastiskt mysigt lite torg. Där får vi se till att äta nästa gång. Piazza San Zeno hette det.