Pandor & Matstaden Chengdu
Idag skulle vi se pandor ! Pandorna ska enligt alla källor på internet ses tidigt, så vi skyndade oss ner till hotellfrukosten runt sjusnåret. Den ingick inte, men kostade 50 yuan ( eller 68 kronor ), så vi hade inte direkt jättehöga förväntningar.Men tji fick vi, frukosten var det sjukaste vi sett.Det var mer eller mindre lika delar kinesisk och västerländskt och sammanlagt räknade vi ut att det måste vart runt 200 meter med uppställd mat. Längsmed hela ena kanten av den jättelika matsalen hade de mat + en ö i mitten, så det är nog mer en underdrift än överdrift. Chockade slängde vi i oss en rejäl frukost och hoppade in i en taxi och taxichauffören frågade ”Panda?”, och vi sa ”Yes, Panda”. Ja, pandacentret är helt klart Chengdus huvudattraktion.
För 65 yuan taxi & totalt 100 i inträde damp vi ner i en park som var långt mycket mer än vad vi trott. Parkens huvudsyfte är egentligen inte att vara park, utan de föder upp, forskar på och tränar pandor inför att släppas i det fria. Parken bestod av ett antal hägn med pandor som låg & myste lite överallt. Det fanns även ett rum där de nyfödda pandorna låg i små kuvöser. Här var det en galen köbildning och en vakt såg till att ingen stannade alltför länge & fotade.
Varje panda hade även en liten rolig informationsskylt:
Förutom jättepandor så fanns det även de mindra röda pandorna. Dessa var lite mer livliga och försökte sno varandras mat. Varje gång en panda muckade med en annan skrek alla ögonvittnen ”ooooooooh”. De satt även i träden och tittade ner olycksbådande på alla besökare.
Lina föll för grupptrycket och föll in i andan hos de besökande kineserna med sin investering ett par pandaöron ( ironiskt nog var varje öra en panda i sig ).
Vi tyckte tre timmars pandaskådning mättade våra behov, så vi tog en glass och en taxi tillbaka till stan runt 12.Nu var det dags att följa i en (något störig) youtube-kanadensares ( the food ranger ) fotspår för att testa snacks i Chengdu. Denna person har bott ( tror vi) länge i Chengdu och har en guide med olika resturanger och hål i väggen man bör äta på. Vi startade med 洞子口张老二凉粉 som låg mittemot stadens kända tempel. Denna restaurang är tydligen känd för sin 甜水面 (tianshuimian eller söta vattennudlar) vilket vi beställde tillsammans med 牛肉但但面 (dan dan noodles med biff). Den förstnämnda var en kall rätt med tjocka nudlar som smakade lite sött men samtidigt med en stark smak av chilliolja och tydlig hetta från sichuanpeppar.
Dan dan noodles var en varm rätt med köttfärs. När vi fick maten blev vi instruerade av tjejerna bredvid att röra om ordentligt. Det gjorde vi, och fytusan vad gott det var. Påvägen ut köpte vi även en slags macka med chilli i som var god men inte lika speciell.
Vi strosade runt lite i alléerna och hamnade tillsist på tehuset som tillhörde det kända templet. Här satt vi länge och drack te och spanade på pensionärerna som hängde där. Vi tog sedan en tur runt templet som var motsatsen till lama-templet i Peking, dvs svalt, lugnt och fridfullt.
Efteråt gick vi till ett populärt ställe för att köpa kinesiska bakverk. Lustigt nog råkade vi av alla deras 100 bakverk köpa bakverket som var fyllt med Durian ( frukten som luktar så illa att den förbjudits i lokaltrafiken i många länder). Vi gick där ifrån med en påse som luktade gasläcka och lämnade nonchalant den på en parkbänk i hopp om att den skulle komma till användning för någon annan. Vi stirrade ett tag, men ingen hade tagit den när vi gick. ( I vanliga fall hade jag testat de här kakorna, men jag har smakat de tidigare och en sådan sak gör man bara en gång).
Så var det dags för mat igen och vi begav oss till haket 严太婆锅盔. Här ringlade sig kön lång och vi fick tålmodigt vänta. Stället serverade bröd (typ ett litet pita) med olika fyllningar. Tyvärr var biff-rätten som vi ville testa slut och vi fick nöja oss med två stycken av deras specialitet: bröd fyllda med bön-nudlar. Brödet var fantastiskt men vi hade gärna testat en fyllning med kött. Kanske kommer vi tillbaka.
Vi upplevde även vår första och sista dag utan våtservetter här, då vi var kladdiga bortom rimlighetens gränser efter att ha tryckt i oss mackorna.För andra delen av vår middag promenerade vi vidare mot, 小谭豆花, en restaurang som enligt utsago har Chengdus bästa silkestofu. Här bäställde vi tre rätter som alla innehöll tofu. Vi antog att det skulle vara typ samma portioner som tidigare på dagen iom att vi betalat 25 yuan för alltsammans, men icke.En av rätterna, 红糖豆花, vilket får ses som en efterrätt, var melass med tofubitar i. Tofun smakade nästan lite yoghurt-aktigt i kontrast till melassen och det blev lite som en panacotta. Den andra hette 绍子豆花面 och var lik dan dan men inte lika smakrik och med jordnötter i. Den tredje 馓子豆花 gillade vi mest, den hade friterade nudlar till en skål som i övrigt var nästan enbart tofu och chiliolja.
Efter mackorna och den galna portionen nudlar rullade vi hemåt för att ta ett bad & skriva detta inlägg.
