Rödrävarna raskar över plommonriset
Idag tog vi en välförtjänt sovmorgon på våra futonmadrasser och sov till 9. Efter vår dagliga frukost (bestående av sötat vitt rostbröd med mjukost och pulverkaffe) begav vi oss ut från vårat hus.
Området vi bor i är så turistlivligt att trafikpoliser behövs på de små gatorna. Vi bor nämligen precis bredvid Fushimi Inari-taisha som är en av Kyotos största sevärdheter. Vi bestämde oss föt att ta det närmaste först och började dagen på denna plats.
Denna helgedom har 10 000-tals torii-portar som man följer upp för berget. Det finns även räv-statyer exakt överallt eftersom att guden Inaris budbärare är en räv. Vi hade inte riktigt förstått hur stor den här platsen var och fick därför en smärre chock när vi insåg hur långt det var att gå till toppen. Vi kämpade oss uppför de branta trapporna och blev omsprugna av hurtiga japanska pensionärer. Toppen var lite av ett antiklimax för att det inte fanns någon utsikt, bara fler rävar. Men vägen dit var dock fantastiskt fin. Dessutom bidrog portarna med skön skugga. På vägen ner utförde vi en något pinsam fotosession med hjälp en familj från Texas (som var allt man fördomsfullt tror att en familj från texas ska vara). Förutom det skedde inget vidare dramatiskt och vi var snart nere vid ingången igen.
Vi tog tåget till huvudstationen för att äta lunch på väg mot nästa mål. Där hittade vi ett ramen-hak som hade den bästa ramen hitills. Jag åt en kryddig sesamversion och de andra åt kycklingramen. Förutom Hannah som åt pizza på resturangen bredvid. Vi flyttade oss dit vi med när vi var klara för att dricka kaffe. Andrei och Hannah delade även på en brutal efterrättspizza. Find someone that looks at you like Andrei looks at his dessertpizza.
Efter lunchen åkte vi taxi till Gion där vi spenderade eftermiddagen. Detta område är ett känt Geisha-distrikt i Japan med många gamla hus. Här vandrade vi runt i de små gränderna och försökte fota tranor i åarna.
När klockan närmade sig åtta ägnade vi alltför mycket tid på att leta efter någonstans att äta, men vi fann ett ställe med en väldigt engagerad engelsktalande kock. Han fixade en speciell vegetarisk rätt till Hannah och skällde ut sina lärlingar (som konstigt nog hade vita stövlar) när de serverade rätterna helt fel. Allt var supergott, förutom en skum risboll med plommon i. Han gav oss även Kyoto-tips och berättade från var vi skulle ta taxi hem. Dessutom fanns där en söt tant som hackade vår is samt skrattade åt stövel-lärjungarna.
Här kommer ett trevligt kollage med vår hyresvärds lappar:
