Koyasan

Imorse hade vi satt klockan på 05.45. planen var att ta oss hemifrån 06 och hinna med ett snabbtåg till Shin-Osaka innan rusningen. Så blev det inte. 07.30 lämnade vi vårt AirBnB och undslapp med nöd och näppe rusningen. Vi tog oss till stationen Tōkyō och lyckades boka platser på ett tåg 08.30. Vi sov allihop hela den tre timmar långa resan och det kändes som om den gick fort. Väl framme i Shin-Osala drabbades vi av lite stress inför insikten att vi kanske inte skulle lyckas hinna fram till templet i Koyasan innan 17.30, vilket man var tvungen att göra för att kunna få äta middag där.

Vi kände att vi var tvungna att äta lunch innan vi begav oss vidare, så vi åt ramen på en restaurang under stationen. Återigen med fläsksmak. Vi börjar undra om den där kycklingramen verkligen existerar!

Med ramen i magen, ( starbucks för Hannahs del ) så fick vi ny energi och plöjde oss igenom en mängd informationsmänniskor i vår hetsiga jakt på biljetter och rätt väg till mount Koya.

Vi fann både biljetterna och rätt väg, dessutom lyckades vi få biljetter till limited express-tåget ( vilket var hela 10 minuter snabbare jämfört med vanliga express. Och 20 snabbare än rapid express). Vi åt lite glass för att fira. Som vi spillde över oss själva.

På tåget var det i princip bara vi och ett australiensiskt par. Våra biljetter blev aldrig kontrollerade, förmodligen för att biljettkontrollanten blev så trött på att australiensarna tagit fel tåg. Hon tänkte antagligen att vi också gjort samma misstag och orkade inte handskas med fler dumma västerlänningar. En fin tågtur var det iallafall. Uppför ett berg med bambuskog och små konstiga stationshus. Jag och Lina hällde i oss iskaffe under resan för att försöka förhindra sömnens inbrott.

Tåget stannade vid en bergsbana som slingrade sig den sista biten uppför berget. Det var brant som tusan och vi vågade inte titta bakåt.

På toppen blev vi instruerade om vilken buss vi skulle ta och befann oss snabbt vid vårt tempel. Där blev vi upphämtade av en munk som gav oss instruktioner, kimono-aktiga morgonrockar och tofflor. Han var väldigt chill och skrattade bara när vi frågade om det var okej att visa tatueringar i templet. Vi tillbringade sedan någon timme i vårat rum med att hänga i våra morgonrockar och ta kort.

Klockan 17.30 serverades middagen i ett avlångt rum där alla gäster hade specifika platser. Vi satt mittemot två belgare som pratade om att de blivit bitna i magen av rådjur i Nara… (vi får ta det försiktigt när vi beger oss dit om några dagar). Maten var vegetarisk och mycket speciell. Många konstiga konsistenser och smaker. Godast var ”fejkköttet” och fruktefterrätten. Efter middagen fick vi reda på att vi läst instruktionerna på hur man skulle ta på sig morgonrocken fel och därför vikt tyget spegelvänt. Typiskt nybörjarfel.

Efter middagen tog vi en kort promenad i kyrkogården vi bor bredvid. Nu ska vi sova för imorgon klockan 06.30 väntar morgonceremonin.