Great Montenegro tour

Idag var det dags för en heldagstur med resebyrån Monte360. Turen kallades Great Montenegro Tour, och ja, tanken var helt enkelt att man skulle se stora delar av landet.

Vi var ett gäng på runt 20 personer som skulle iväg tillsammans. En stor blandning nationaliteter: Storbritannien, Kanada, Polen, Kina… Vi samlades ihop i en buss tillsammans med guiden Nadia. Sedan begav vi oss upp längs bergets serpentinvägar. Föraren körde bra så vi kände oss trygga. Längs vägen stannade vi vid någa utsiktsplatser innan vi till sist nådde toppen på Lovćen-berget.

Här skulle vi och fyra andra sjusovare äta frukost. Då fick alla andra vänta medans vi hade vår matpaus. Vi åt montenegrisk frukost som var väldigt mycket ägg och ost. Gott, men jag och Johan var mest fokuserade på första koppen kaffe.

Sedan började vandringen upp mot mausoleet (461 trappsteg). Det var lite kämpigt. Dock inte för Nadia som gick upp helt oberörd i birkenstocks och solklänning. Uppe på toppen mötes vi av en fantastisk utsikt.

I mausoleet finns Petar II Petrović-Njegoš begravd. En viktig ledare för det montenegriska folket som levde under 1700-1800-talet. Han ville begravas på den här toppen i ett kapell. Detta kapell blev förstört under andra världskriget och sedan byggdes ett mausoleeum istället.

Väldigt imponerande byggnad med guldtak. Nadia ledde oss igenom allt och förklarade historien. De är väldigt glada för det stora, rika Jugoslavien som hade råd att bygga fina grejer.

Sedan mer utsikt på andra sidan.

Vi begav oss ner igen och åkte vidare i bussen till floden Crnojevica. Här tog vi en vacker båttur. Området är känt för sitt rika fågelliv och vi såg massor av fåglar och fisk när vi gled igenom floden.

Vi + en kvinna till var de enda som vågade bada… Gruppen vi åkte med var inte direkt den roligaste. Den som tog mest plats var en tysk man som förlorat sitt bagage, berättade att han gjorde 100 armhävningar varje dag och ställde tusen frågor om all mat som skulle ätas. Extra besatt var han av att få reda på innehållet i en ”cheese pie”, varpå samtliga han frågade bara svarade ”it’s pie with cheese”.

Efter båtturen blev det en lång lunchrast (klockan var dock nu 16). De hade tre olika set-menyer att välja på; kycklingmenyn, fiskmenyn och vegetariska menyn. Vi valde kyckling. Den innefattade soppa, någon form av kyckling med ostsås och en sjukligt söt efterrätt. Den här kycklingen är en grej här och var helt okej, men kanske inte vi köper igen.

Vi pratade mest med ett äldre brittiskt par som mest ville diskutera sitt sommarhus i spanien.

Sedan bar det iväg igen mot stan Cetinje. Där Nadia gav oss en guidad tur. Detta är Montenegros förre detta huvudstad. Där fanns bland annat ett presidentpalats och ett gammalt kloster (där man inte fick fota).

Stämningen i gruppen försämrades dock av att tysken gick för långt in i en diskussion kring regionens tidigare konflikter med Nadia.

Vi var rejält trötta när vi påbörjade sista åkturen hem. På vägen stannade vi och tittade ut över Budva, sista stoppet för vårt Montenegro-äventyr.

På kvällen tog vi som vanligt ett kvällsdopp samt valde en restaurang i gamla stan. Johan blev igen mycket störd av en fläkt. Maten var helt okej, och vi testade montenegriskt vin. Men vi kan konstatera att bbq-stället var höjdpunkten i den här staden.

Vår slutsats av Kotor är att det är trevligt, men turistigt. Stämningen beror till stor del på hur många kryssningsfartyg som ligger för ankar i och utanför hamnen. Generellt sett är det mycket britter här, men inte lika skråliga som de ibland kan vara. Maten är till stor del italiensk, men ofta med en liten mer balkantypisk meny också.

Vi har vart lite dåliga på att fota detta, men hela stan kryllar av katter. Alltså hur många som helst. Överallt. Hela tiden. Vi såg också en enda herrelös hund som återkom på en massa olika platser.

Hejdå Kotor.