Ormar & stegar

På midsommarmorgonen begav vi oss mot arlanda för ett direktflyg till Tivat. Flygresan gick bra även om personalen verkade lite uppstressad (nybörjare får jobba på midsommar?). Landningen var ganska dramatisk då Tivat har en mycket liten flygplats och vid inflygningen hade vi berg på båda sidor om planet. Bilden är alltså på hela bredden av landningsbanan + parkeringen, så det är verkligen litet.

Efter landingen blev vi ansatta av taxichaufförerna som slåss om vem de kan lura på mest pengar.

Vi var dock förberedda, så vi satte oss på flygplatskaféet, drack varsin cappucino och skrev i lugn och ro på whatsapp till ett taxiföretag vi blivit tipsade om. Red Taxi, de svarade supersnabbt och skickade en bil. Med taxameter så tog vi oss över berget och in mot Kotor, till ett pris av 21€ istället för 50€ som taxichaufförerna utanför flygplatsen ville ha.

Montenegro ligger ju inte i EU, så för att kunna surfa och kolla upp saker testar vi att köra e-SIM via appen Saily.

Framme på vårt AirBnB träffade vi får värd Zeljko som var en fantastisk man i italiensk fotbollströja. Det står på hans profil att han pratar italienska, så någon koppling finns nog. Vi bor i ett litet eget hus, med ett rum och en liten innergård.

Efter nyckelöverlämning, turistskatt och toalettbesök gick vi de femtio metrarna från boendet till den lilla badplatsen runt hörnet. 

Direkt efter badet besökte vi den lokala supermarknaden för att inhandla vatten, godis och lite frukost.

En snabb omgruppering och sen gick vi in till gamla stan för att titta runt. Det var lätt att gå vilse i de många gränderna. Ganska turistigt med många souvenirbutiker och guider som stannade sina grupper framför de olika kyrkorna.

Dock mycket coolt med vallgravarna utanför stan och muren runt. Efter ett tag kom ett åskoväder och det började det ösregna.

Vi gömde oss under en byggnad och väntade. Sedan tog vi en kaffe och funderade på vad vi skulle äta. Vi spanade in en av de mest populära restaurangerna som förberedde sig för kvällen. Klockan var för tidigt för att äta i Sydeuropa så vi tänkte att vi hade en chans. När vi gick dit sa de att vi kunde sitta ute men på egen risk, för om det börjar regna igen måste de stänga uteserveringen. Det är precis som midsommar i sverige tänkte vi och valde att chansa.

Vi åt supergod bruchetta till förrätt och bläckfisk till. Lina blev helt svart om munnen av allt bläck.

Innan vi gick hörde vi även ett sällskap från Finland som sa exakt det till servitrisen som vi tänkte, det är midsommar hemma så vi tål regn i maten. Sedan beställde de in något som liknande snaps. 

Vi promenerade hemåt, tog ett kvällsdopp och förundrades över en övergiven pool full med grodor som formligen skrek när de blev attackerade av fladdermöss. Vi återvände hem och somnade klockan 22. 

Tolv timmars sömn gjorde oss nog gott, för klockan 10 vaknade vi utvilade och redo för dagen. Vi bestyckade oss med vandringskängor, tre liter vatten och begav oss. Först tog vi en liten frukost i Gamla stan på ett ställe som hette Mon Bistro.

Sen plåstrade vi om Linas fötter efter gårdagens sandaler och började vandra.

Tanken var att vi idag skulle gå uppför ”Ladder of Kotor”, en lite mindre känd led uppför berget bakom stan, som Lina hittat instruktioner till via bloggar.

För att komma dit gick vi ut genom norra porten, höll höger efter bron och gick runt ett gammalt vattenkraftverk.

Vi gick fel först, men fick hjälp av en trevlig lokal förmåga. Stigen består in en slingrande grusväg med bitvis väldigt grovt grus, snudd på stenar.

Uppför första delen av berget fick vi sällskap av en åsna som bar på massa fantaburkar. Vi träffade även på horder av getter som var så vana med turister att man i princip kunde klättra över dem. Snart fick vi reda på vart åsnan skulle, till den berömda ostbutiken som Lina läst om. Vi bestämde oss för att stanna där på vägen ner och fortsatte upp längs berget. 

Efter att ha ätit lite stärkande godis fick getingarna vittring på oss, och påskyndade av detta blev det spurt uppgör berget en stund innan de gav upp jakten. Vi stannade på en utsiktsplats och ett trevligt portugisiskt par tog bild på oss, de var också väldigt oroade över getingarna.

På vägen upp såg vi en orm och ett par ödlor modell större, men annars var det lugnt. Otrolig utsikt. Berget som först hade uppträtt så högt över Kotor var nu bara en liten kulle i under av två, tre andra lika höga avsatser.

Vid slutet av stigen upp så var vi inte klara, vårt mål var att fortsätta ännu lite till, upp till en restaurang på toppen. Här förändrades naturen lite till skog och äng, men ändå med rätt bra stigning. Vi följde de röda markeringarna, men lyckades ta fel vid en klyka i stigen, så vi fick en extratur genom tallskogen på typ 2 kilometer. Här insåg vi också att inte bara vår stig var utmärkt med röda märken, utan att samtliga stigar hade samma.

Sista biten var rejält brant och Lina fick mjölksyra. Vattnet började ta slut och vi vågade inte äta något snacks då vi var rädda att bli attackerade av getingar igen. Vi kämpade på uppåt även om det gick allt långsammare. Förståeligt efter fyra timmars gång uppför, till sist började vi höra bilar. Vi kom igenom en blomsteräng och där uppenbarade sig restaurangen närmast som en hägring.  Drygt 900 höjdmeter avklarade.

Restaurangen såg ganska lyxig ut och vi blev oroliga att de inte skulle acceptera två skunkar som oss. Men det visade sig vara en blandning av gäster, både lyxlirare som tagit bilen upp till toppen och cyklister. Vi beställde läsk, bruschetta och pasta bolognese. Helt perfekt måltid när man är uttorkad och energilös. Utsikten var också fantastisk. Vi toppade av med varsin espresso och kände oss tvungna att säkra upp vattenreserven innan vi begav oss neråt. 

Neråt gick det bra mycket fortare, efter en och en halv timme var vi framme vid ostbutiken där vi förstod dess storhet. Två pensionärspar verkar driva runt den, där vi främst kommunicerade med en gubbe som mer grymtade än pratade. Svettiga som djur köpte vi varsin Fanta (inkl. åsneskatt) från den minst sagt eklektiska kylen.  Där fanns allt; öl, ost, bubbel, kex, läsk, hemgjord sprit och juice. Vi tittade på utsikten en stund, självklart var den Montenegriska flaggan uppspänd i förgrunden.

Sex euro fattigare och med något bättre vätskebalans gick vi mot Kotors fort, på vägen såg jag den största orm jag sett. Säkert en meter lång och en tum tjock, gjorde den allt för att fly undan oss på stigen. Till slut avvek den till den milda grad att den ramlade utför ett stup och Lina fick aldrig se den. Kanske tur det.

Här på den lilla hedliknande avsatsen mellan bergen fanns ruiner av en liten förstad, en kyrka, ett gäng hus och murar.

Lina hade läst att det finns ett fönster i muren som man kan hoppa igenom för att komma in till den ”officiella”, avgiftsbelagda delen, vi hittade fönstret och kravlade in. Här har tydligen folk gjort det till en sport att undvika biljettkontrollen vid slutet av trappan ner mot stan, men vi kände att dagen var värd 15€ var så vi planerade inget motstånd mot detta. Vi sprang igenom fortet på toppen lite snabbt eftersom vi var desperat hungriga och törstiga nu.  Fortet var väldigt häftigt. Fullständigt livsfarligt och inte ordnat alls, här var inget förbjudet att klättra på och det fanns hål i golvet som skulle leda till en snabb nedstigning ifall man klev fel.

Efter totalt 2,5 timmes nedåtvandring betalade vi oss genom den bistra kontrollen i slutet av trappan och köpte direkt varsin glass och varsin läsk.

Dagens mest efterlängtade bad blev verklighet och efter en dusch gick vi till en restaurang runt hörnet som vår värd tipsat om.

Tanjga BBQ hette den och här missuppfattade vi kösystemet till vår fördel, så vi råkade gå före i kön. Här satt man på en parkeringsplats och åt otroliga mängder mat. Personalen var lite stressad för att de hade mer att göra än räknat med, så de bjöd på öl till höger och vänster. Vi fick vår mat rätt snabbt ändå och åt upp en hel Mixed Grill 900g XXL-tallrik.

Den behövde vi nog. Godnatt.

Johan