Sintra, Casçais och resten av Portugal

På onsdagen började vi dagen med att inse att Copenhagen Coffee Lab är det bästa stället i Lissabon för frukost. Okej priser. Gott kaffe. Goda mackor. Senare skulle det visa sig att alla andra turister i Lissabon också räknat ut detta. Men just den här morgonen var vi tidiga och därför relativt ensamma. 

Anledningen att vi var tidiga var att vi skulle till Sintra och hade blivit varnade att det är galet mycket folk senare på dagen. Sintra är en stad (by?) nära Lissabon som är känd för sitt UNESCO-märkta historiska område.

Vi hoppade på ett direkttåg vid Rossio tågstation. Köpa biljetter är enkelt här, det viktiga är bara att man väljer rätt automat. Den här är den du söker:

Väl framme slungades vi in i en turistbuss som åker en slinga i det historiska området mellan olika sevärdheter. Vi valde att köpa en engångsbiljett enbart till Pena Palace, ”ska ni inte besöka något mer?”, ”vi går resten”. Detta visade sig vara ett misstag. 

Den trånga bussen påminde oss om Kina då busschauffören skrek att allt var vackert och vi slussades runt mellan olika stopp.

Vi hoppade av vid Pena Palace, vägrade att köa till minibussen som skulle ta oss till slottet och började istället vandra uppför kullen. 

Pena palace eller Penapalatset är ett förredetta kungligt slott som byggdes på 1800-talet. Det ser ut lite som ett disneyslott då det är mycket färgglatt. Vi gick runt ett varv och gick även någonslags runda på balkongerna runt slottet. 

Eftersom vi var där tidigt var det ganska lugnt. Men det började snabbt kännas som disneyland när alla bussar anlände. Vi köade till ett café och köpte kaffe som vi drack innan vi flydde. 

Tanken var nu alltså att vi skulle gå till nästa stopp – Quinta da regaleira. Vi började vandra längs vägen där bussen åkt. På den här vägen fanns även massor av andra fordon så som tucktucks och taxibilar. Alla med syftet att köra runt turister mellan stoppen. En del tucktuckförare körde väldigt snabbt och det var inte mycket skydd för oss gående. Mycket riktigt blev vi snart varnade av en tucktuckförare som sa att vi borde ha tagit en avfart genom skogen. Vi backade därför tillbaka men insåg att den här vägen var stängd. Istället började vi gå längs en annan stig. 

Skogsstigen slingrade på. Vi mötte några som vänt tillbaka för ”I have no idea where this is going”. Ja, det var svårt att hitta då det inte var skyltat och google maps inte fungerade. Vi och en tapper fransk familj gav inte upp utan fortsatte. Det visade sig vara rätt beslut då vi till sist kom fram till byn Sintra. 

Utmattade (det var 1.5 timmar sedan vi lämnade penapaltset) slog vi oss ned på första bästa uteservering och åt hamburgare. Pjuu. 

Vi var så slut att vi funderade på att åka hem. Men bestämde oss tillslut att fortsätta till vårat slutmål som låg nära (”så behöver vi aldrig återvända”). Detta var tur då Quinta da regaleira visade sig vara coolare än penapalatset. Det var typ ett gigantiskt kråkslott med en galen trädgård där en frimurare härjat och byggt massa saker. Bland annat fanns det ett ”initiation well”. En slags brunn som vi fick gå ner i tills vi hamnde i en grotta. Mycket coolt. 

Vi vandrade sedan till tågstationen, stolta övet att enbart använt bussen en gång och tog tåget till Lissabon. (Vi rekommenderar dock inte detta. Ta bussjäveln). 

På kvällen åt vi på A cevicheria. En hipp restaurang med en stor bläckfisk i taket. Det var en av Portugals TV-kockar som hade stället. Han hade en mycket lustig video på hemsidan som visade hur han sprang till restaurangen med en nyfångad fisk på ryggen. Eventuellt hade Harry Styles ätit här? Vi tog menyn och en flaska husets vita. Det var gott men vi blev inte så impade av maten. 

Dagen efter var vi trötta och orkade inte göra så mycket. Vi åt frukost på Copenhagen Coffee Lab igen. Vilade lite. Åt en god falafel på Lama Lo (runt där fanns mycket lunchställen förövrigt!). Vi gick sedan en free walking tour med Chill out tours. I början tyckte vi guiden var lite högljudd och hade svårt att förstå engelskan. Men när vi gick igenom det gamla området Alfama och han visade sig vara kompis med pensionärerna i det området så blev vi charmade. l slutändan dricksade vi ganska rejält. Tummen upp! Efter det åt vi napolitansk pizza och drack vin vid en kyrka. 

På fredagen var vi återigen tidigt på Copehagen coffee lab. Tanken var att vi skulle ta oss till Europas västligaste punkt (cabo da roca) via semesterorten Cascais. Det var lätt att ta sig till Cascais. Först tunnelbana till Cais do Sodré sedan ett tåg längs kusten. Detta tåg var ett slags beachtåg, då det gick förbi flera stränder. 

I Cascais tog vi en promenad och tittade på en fin fyr. Det visade sig vara en liten badort med väldigt mycket turister och restauranger. Vi åt varsin Caesarsallad (utan bacon och tomater???) och försökte sedan hitta bussen mot cabo da roca. Det visade sig vara väldigt krångligt, dels på grund av mycket felaktig information online. Till sist hittade vi en buss men den fick vi inte gå på och tydligen var man tvungen att ha biljett. Vi gick tillbaka till stationen men insåg då att klockan var för mycket för att åka vidare. Vi gav upp. 

Vi tog en frozen yoghurt som tröst och gick sedan till stranden. Det var en liten strand med för mycket folk. Men vattnet var i alla fall härligt. 

Vi tog tåget hem till Lissabon. På kvällen åt vi på en mexikansk restaurang som hade mycket goda och väldigt stora magaritas. Om man är där mellan 17-20 får man två för en. Tips! Även tacosen var mycket goda, speciellt den med fläskkött. Bästa middagen i Lissabon. La Fugitiva Taco Bar. 

Vi avslutade kvällen med sangria utanför kyrkan Chafariz do Carmo. Mycket mysigt ställe för att sitta och titta på folk. 

Dagen efter shoppade vi lite. Åt lunch på ett tapasställe som var trevligt. Men som jag inte kan rekommendera eftersom jag blev magsjuk på flyget hem. McDonald’s är huvudmisstänkt. Men man vet aldrig. 

Hejdå Portugal. Vi kommer gärna tillbaka. Men inte på sommaren.