Löpturer och skämsturism
Jag hade tvingat Johan att ta med träningskläder på resan för ett specifikt syfte, att springa i Central Park. På tisdagsmorgonen begav vi oss mot parken och kände oss som riktiga New Yorkers med varsin kaffe och en halv bagel i handen.
Väl framme i central park började vi en 9 km lång tur runt parken. Det fanns specifika vägar för joggare, men vi sprang lite överallt. Vi kände oss inte i toppform eftersom vi inte tränat efter vi var sjuka, men det gick ändå helt okej.
Det var speciellt vackert att springa runt sjön där man fick en härlig utsikt över Manhattan. Vi såg många ekorrar, en jordekorre (piff och puff) och extremt många svenskar.
När vi började närma oss vår utgångspunkt insåg jag att jag tappat ett örhänge. Likt detektiver började vi genomsöka vårt bildmaterial från rundan för att se om jag hade båda örhängena på bilderna. Vi hittade ett glapp på 15 minuter mellan en bild med två örhängen och en bild med ett örhänge.
Vi bestämde oss för att genomsöka den sträcka som vi sprungit mellan dessa bilder. Exkursionen misslyckades, men vi gjorde i alla fall ett tappert försök. Det hela resulterade dock i att 9 km förvandlades till cirka 15 km och när vi kom tillbaka till hotellrummet var vi helt slut. Klockan var nu också 14.30 !!
Efter en snabbdusch tog vi bussen mot East village för att besöka Katz’s deli. En delikatessbutik som är känd för sina mackor. Lokalen är full av bilder på olika kändisar som varit där och ätit. Vi beställde en pastramismörgås som vi slukade på några minuter. Mycket gott. Men inte helt olikt en macka med senap och julskinka.
Till efterrätt köpte vi några cookies på Insomnia, en butik som en av mina kollegor som bott i NYC rekommenderat. Gott men inte lika smackande gott som de cookies vi åt igår.
Sedan började vi promenera mot Greenwich Village. Ett område som är känt för att ha varit centrum för många protester och rörelser (bland annat mot vietnamkriget). Tydligen ska även många artister som Bob Dylan och The mamas and papas ha hängt här. Vårt syfte var dock allt annat än finkulturellt. Snarare skulle vi ägna oss åt skämsturism.
Vi besökte först det hus som karaktärerna i Vänner bor i. Allt är ju egentligen filmat i en studio. Men detta är det hus som filmas i mellan scenerna för att få folk att tro att det är där det utspelar sig. På platsen fanns en liten grupp av väldigt entusiastiska vänner-fans.
Vi fortsatte sedan till Carrie Bradshaw’s trappuppgång. Verklighetens Carrie hade satt upp en kedja för att hindra folk att sätta sig på trappan. Hen använde även uppmärksamheten till att skylta med en Ukriansk flagga och en lapp som uppmanade att skänka pengar till kattungar.
Vi promenerade runt lite i området och hittade av misstag till Stonewall. Här satt vi en stund och tog igen oss. Vi hade bestämt att vi skulle äta middag med Doug, från New York-kontoret på Johans förrförra jobb. Restaurangvalet var gjort av Iris som hade tagit reda på att de hade den kinesiska plommon(Som inte är plommon)juicen. Det hade de inte, det var havtornsjuice och inte kinesisk jordgubbe! Deras handgjorda nudlar var dock väldigt goda.
Sen tog vi bussen hem och somnade gott.
Sista morgonen gick vi upp lite tidigare, packade ihop våra grejer och gick ut för att äta frukost. Vi har ju inte vart på någon typisk diner än, så det fick bli idag. Den här hette John’s coffee shop.
Lina åt ett sista lass pannkakor och jag tog en patty melt.
Sen checka vi ut från hotellet, lämnade bagaget och gick lite i affärer innan vi åkte mot flygplatsen. Incheckning och säkerhetskontrollen var extremt snabba och vi hade nästan 2.5 timme till godo inne på flygplatsen. Vi testade Shake Shack, en hamburgerkedja, men personalen verkade lite off och det var inte direkt någon upplevelse.
