Jättebuddhan

Idag påbörjade vi våran dygnslånga paus från Chengduvistelsen för att få se lite mer av provinsen. Tanken var att vi skulle ta tåget 9.30 mot Leshan men eftersom vi var trötta ändrade vi oss till 11.00. ”Mitt på dagen en vardag i juni, det kan inte vara mycket folk” tänkte vi. Ack vad fel vi hade. Väl framme på stationen hittade vi först inte var vi kunde köpa biljetter. Vi hittade dock en kinesisk tjej bosatt i Singapore som var i samma situation. Med hennes hjälp lycksdes vi fråga oss fram till kön från helvetet och missade både 11 tåget och 11.16 tåget.

Efter 40 minuter köandet kom vi till sist fram till kassan och fick reda på att vi snabbast kunde komma fram till Leshan med ett tåg som gick 14. Mannen i biljettkassan ville inte heller sälja dessa biljetter till oss eftersom det endast fanns ståbiljetter och han verkade osäker på om vi skulle klara detta. Önskar jag hade haft en video att visa från Uppsala-Sthlm pendlingen där vi suttit inklämmda i bagageutrymmet. Vi fick iallafall tillslut varsin biljett och insåg att vi skulle behöva byta station.

Tillsammans med singapore-tjejen tog vi tunnelbanan till den andra stationen. Där sa vi hejdå till henne och gick in på ett matställe med mycket folk. Vi ville beställa dumplings samt en chilli-gryta. Men kvinnan i kassan sa att vi inte skulle klara den styrkan så hon bestämde att vi skulle äta en annan nudelsoppa. Dumplingsen fick vi dock beställa även om hon var mycket negativ till detta för den var också stark. Dumplingsen visade sig vara det godaste vi ätit på länge, inte alls för mycket hetta. Soppan var god men lite tam. Önskar vi hade fått lov att testa chilli-grytan istället.

Så allt tågkrångel resulterade iallafall i en ny snapchat-vän och helt fantastiska dumplings. Inte illa!

Vid 14 steg vi på tåget och stod upp i 40 minuter för att sedan få sitta ner de sista 10 minuterna när några gick av. Inte särskillt jobbigt. Vi var sedan framme i Leshan vars stora sevärdighet är en Buddha som byggdes för att skydda farkoster som passerade på de tre floderna som korsas här. Enligt internet så ledde komiskt nog all sten som dumpades i floden till att strömmarna förändrades och att passagen faktiskt blev säkrare.

Vi tog en taxi till buddhan och började sedan vandringen upp till dennes huvud. Här tog vi några bilder som främst blev tillsammans med buddhans stora öra. Vi började sedan vandra längs ”plankgången” ner till buddhans fötter. Med fasa såg vi fållorna där folk brukar få köa i timmar för att få gå den här gången. Så skönt att vi lyckades träffa in en dag med så lite folk.

På vägen ner hittade vi två foto-kompisar som vi kunde sammarbeta med för att ta parfoton. Mycket bra. Väl nere vid fötterna beundrade vi buddhans stora tår. Vi tittade även på de turistbåtar som åkte på floden bredvid för att låta 30 lyckliga personer i flytväst fota buddhan.

Det var en lång vandring upp till huvudet igen. Luftfuktigheten var hög och svetten rann floder.

Uppe vid huvudet så bestämde vi oss för att inte brodera ut vår vandring mer eftersom vi var genomsvettiga och inte har all världens tid. istället gick vi mot utgången och fortsatte längsmed floden inåt stan. Vi hittade ett matställe som vi testade, det var gott, men vi beställde helt klart fel saker då alla andra åt grillspett och vi åt nudlar. Den röda rätten var god, men tyvärr kall. Den andra var god den med, men inte jätterolig.

Efteråt lyckades vi få napp på en taxi och tog oss till tågstationen åter igen. Jag hade gett Johan en uppgift. Uppgiften var att spara numret till vandrahemmet vi skulle bo på. Jag hade läst att de skulle ha gratis pickup och bad honom därför att ringa dem. Jag hörde honom säga att vi skulle vara framme vid 20.30, förklara att han hade en reservation i namnet Johan samt be dem hämta vid tågstationen. Han sa att samtalet gått bra.

Vi ankom till ett regnigt Emeishan och ställde oss för att vänta på bilen. Men den kom aldrig. Massa svarttaxi chaufförer surrade runt oss och jag bad åter igen Johan att ringa hotellet. Den här gången verkade samtalet inte flyta lika väl. Tjejen i telefonen frågade igen om han hade en reservation. Och sedan ”Do you want to cancel?”. Johan avslutade med ”No. I will come in 20 minutes. See you!”. Så vi började vandra mot stan i jakt på en taxi. För personalen på vandrahemmet verkade ju onekligen helt borta. ”Konstigt” tänkte jag, ”Jag som läste att de var så trevliga och duktiga på engelska”.

Vi började iallafall vandra i regnet och påvägen träffade vi på en gigantisk padda, höll på att ramla på de sladdriga vägarna, såg en råtta som var lika stor som en treåring och blev jagade av svarttaxi chaufförer som inte gav upp. Tillsist hittade vi ett Ibis hotel och gick in för att be dem ringa en taxi. Där inne var två unga tjejer som inte kunde ett ord engelska. Med hjälp av google translate hade vi en konversation och kom fram till att de skulle ringa vandrahemmet och be dem komma. Så Johan gav dem mobilen, slog samma nummer som han tidigare ringt och gav mobilen till tjejen. Tjejen såg extremt förvirrad ut när hon pratade och plötsligt skrek hon till. Hon sa något till den andra tjejen och hon satte handen för munnen. De vände sig till oss och sa förskräckt ”Beijing???”.

Först förstod vi ingenting. Hade vi råkat boka fel hostel? Var det Teddy bear hostel Beijing vi bokat? Men så såg Johan att vi ringt samma nummer den 14e juni. När vi befann oss i Ryssland. Närmare bestämt i Irkutsk. Varför ringde vi till Kina då? Jo för att boka bord… på den kända pekinganka resturangen….Dadong.

Så Johan har alltså ringt till en finkrog i Peking och bett om pickup vid en tågstation i Sichuan provinsen. De har gjort en bokning till 20.30 och såklart skitit fullständigt i hela den skumma pickup historien (eller så står dadongs privata chaufför fortfarande under ett paraply på Pekings huvudstation och väntar?). Johan har sedan ringt igen och det samtalet blir betydligt mer vettigt med den här bakgrundshistorien. Hon frågade om en reservation som vi uppenbarligen var sena till och frågade om vi ville avboka.

Slutet gott allting gott. Tjejerna på Ibis ringde Teddy Bear hostel där managern kastade sig in i bilen och hämtade oss. Vi är nu framme.