Jalaman

I måndags 06.30 ringde klockan på hotellet i Ulaanbaatar och vi hoppade snabbt upp, packade allt och hoppade in i vår transfer till vår planerade campvistelse. Trötta som vi var så nickade vi till titt som tätt under resan, men vaknade rätt abrupt igen då vi slog huvet i bilrutan när bilen körde på ett gupp. Det ska dock sägas att den här bilen var betydligt mer ändamålsenlig än bilarna på Olkhon-ön.

Precis som igår kväll så spöregnade det och vägen var ett moddspår.
Vi tog oss iallafall ut ur stan, där vägen var lite bättre. Vår chaufför var en väldigt glad man som tyckte vi skulle stanna & titta på statyer, får & hästar. Vi stannade ett par gånger, hoppade ut & fotade. Sjukt skönt iochmed att bilresan var nästan fyra timmar lång.

Här är en skitstor staty av Djingis Khan som står en timme utanför stan, mitt i ingenstans.

Runt 11 var vi framme vid Jalman, som campet heter. Det första vi möttes av var en jak med tillhörande kärra som stod parkerad och väntade på att hjälpa oss med bagaget.

Vi möttes också upp av de ansvariga som berättade att det just nu bara var vi, två norrmän & en kanadensare som bodde här.

Vi blev visade till vår ger, fick se deras gulliga bibliotek och den helt galna matsalen. Först var vi lite chockade då det var oändligt mycket lyxigare än vad vi trott. Jag hade förväntat mig stampade jordgolv, sova i en jurta med 10 andra & äta kvällsmat runt en jättestor gryta med typ getdelar. Men istället blev det ger-life i khan-style.

Om det inte var för den otroligt gulliga personalen & avsaknaden på lyxlirare hade vi nog känt oss väldigt malplacerade. Men det är tokmysigt. Jag spenderade lång tid med att titta på konstruktionen & försöka lista ut hur alla delar sätts ihop, vilket var kul ! Allting är superfint dekorerat också.

Eftersom vi inte ätit någon frukost, så var vi rätt energilösa och försökte bars överleva fram till 13.00 då det serverades jättegod lunch. Här var vi betydligt mer nöjda med den mongoliska maten.

Med nya krafter satte vi av upp på första bästa berg för att titta på utsikten. Det tog typ två timmar upp och ner igen, en örn cirkulerade kring våra huvuden ett tag ( senare fick vi reda på att denna & hans kompis suttit i campet. De hade alltså 2m vingspann ! ) , vi pausade & tog lite Oreo och vatten på toppen.

Efteråt så somnade vi omgående halft nedbäddade under tiden ett åskväder passerade. Regnljuden i en ger är ungefär lika mysiga som i ett tält skulle jag säga! Extra plus för att höra diverse lösa djur & hästar gnägga och springa förbi utanför.

Vi vaknade till lagom till middag cirka 19. Åt igen & tog sedan varsin öl och satte oss för att mysa & invänta stjärnhimlen i biblioteks-geren.
Det blev aldrig särskilt stjärnklart, mest för att månen var så stark så att den lyste upp allt. Men fullmånen var iallafall riktigt vacker.

Vi gick & lade oss i vår ger där det nu var varmt & mysigt eftersom de tänt på i kaminen. Det var till och med lite svårt att somna i månljuset, men till slut tog sömnen oss. Sängen var jättehårt bäddad med en massa filtar och när effekten av brasan avtog under natten blev det bara mysigare & mysigare. På morgonen var det helt kallt & det var otroligt gosigt att dra sig ett tag.

Som sig bör så åt vi lite frukost och satte oss ute och väntade på att få rida på mongoliska hästar. Man är tvungen att säga till dagen innan, för att om hästarna inte får vara fria på natten innan de rids så blir de enligt folket här ”spooky”. Det fanns även en lång, ångestinfesterande lista på andra saker man inte bör göra kring hästarna. Plus en lika lång ansvarsfriskrivning.

Solen var stekhet & vi var nästan lite lättade när vi fick reda på att vi inte skulle kunna rida förrän på eftermiddagen. Detta eftersom det var dimmigt & hästarna var lite svåra att hitta! Bara en sån grej!

Istället gick vi för att bada i en bäck. Det var sjukt kallt, strömt & vi blev omgående attackerade av mycket aggressiva getingar. Men i & ur lyckades vi ta oss iallafall. Sen läste vi en stund innan vi fick ge oss iväg på en ritt.

Under två timmar red vi genom vatten, upp på berg och över slätten. Allt detta ackompanjerades av att guiden smågnolade lite för sig själv, min häst fes hela tiden och muckade med den framför. Linas häst verkade dock mest fokusera på att titta rakt fram, gå fint & ibland äta lite gräs.

När vi gick över bäcken, som var rätt djup, så blev vi lite blöta. Men inte i närheten av vad vi blev när vi efteråt duschades då hästen framför piskade med svansen.

Guiden ledde oss upp på toppen till ett berg & bilderna nedan är tagna precis intill en ravin, så vi var lite nervösa.

Vi var lite rädda för själva ridandet till en början, men det gick över ganska fort. Och satan vad roligt det var, också satan vad hjulbenta vi kände oss efteråt.

Vi passade på att duscha av oss hästlukten i denna fantastiska inrättning.

Vi såg även, vad vi trodde var en galen jak, springa framför sin hord och skrika. Sedan tillbaka igen. För att till sist komma tillbaka helt lugn, med en liten kalv som hade blivit efterlämnad.

På kvällen åt vi åter igen en god måltid och satt sedan och småpratade med de andra gästerna i matsals-geren som nu var upplyst av stearinljus.

Maten under hela vistelsen var verkligen toppen. Till lunch och middag fick vi alltid tre rätter (en liten förrätt som alltid var en sallad, en soppa och en mindre huvudrätt). Vid middagen fick vi även en liten dessert. Men bäst var det nog endå att äta en god rejäl frukost för det har vi inte gjort många gånger under den här resan.

Sista förmiddagen besteg vi ytterligare ett berg, åt lunch och sedan åkte vi bil tillsammans med de andra i 4.5 timme tillbaka till stan.

Väl tillbaka på hotellet så fick vi glatt besked, våra kineskska visum hade kommit med FedEx under tiden vi var borta. Vi har vart rätt oroliga över att de inte skulle hinna fram och/eller att Håkan skulle klippt sönder de eller nåt.