Farbror Bajkal
Imorse åt vi frukost på vandrarhemmet och Johan fick fem slevar gröt (fyra för mycket) av bambabruden. Sen var det dags att åka på en tur för att besöka norra delen av Olkhonön. Det var vi, en brittisk ensamressenär i full solskyddsmundering och fem kinesiska turister. Vi kastades in i en liten folkabuss-liknande sak och gav oss iväg tillsammans med vår chaufför (ej guide).
Det finns inga riktiga vägar på den här ön utan bilarna åker något som nästan kan liknas vid off-road. Det ser iallafall inte ut som det är menat att bilar ska köra där. Så det var puckelpist hela vägen och vi flög runt som trasdockor. Vi var mycket imponerade av den unga kinesiska killen som lyckades sova sig igenom hela kalabaliken (tanter skrek och solhattar flög).
Vi stannade på olika platser och fick reda på av chauffören hur lång tid vi hade på oss (oftast 20 minuter). Vi sprang runt, fotade och beundrade de olika utsikterna. Vid ett tillfälle tuppade sig Johan mot en tysk man när vi klättrade ut på en gammal brygga. Detta gick dock inte så bra och Johan föll delvis i vattnet (enbart en fot i som tur var).
När vi nått den nordligaste punkten på ön hade vi en längre paus på en timme. Medan vi vandrade ut till spetsen så värmde vår chaufför på en fisksoppa som han sedan bjöd på med macka och te. Det var många andra bilar ute på samma tur och varje chaufför dukade upp sitt eget bord med sin egen lilla touch. Mycket mysigt. En av de kinesiska tanterna försökte ta reda på vart toaletten låg, men gav upp när chaffisen pekade mot en skogsdunge.
På vägen hem gjorde vi ytterligare ett stopp och tog kort på lite fler berg. Sedan var det dags att åka tillbaka längs offpisten. På vägen såg vi många bilar som stannat av motorstopp eller för att någon behövde uträtta behov i skogen. Vår grupp var dock stark och klarade sig 7h utan vare sig toalettbesök eller bilproblem.
När vi kom hem var vi så trötta att vi somnade ett tag och sedan gick vi en liten sväng i staden. Nu äter vi mat på vandrahemmet och imorgon bär det av till Irkutsk.
