Långa tåg mot ö
Nu har vi åkt tåg i 53 timmar, bil i fyra, färja i 20 minuter & hamnat på olkhon-ön.Resan hit gick smärtfritt, men vi kände oss lite skunkiga mot slutet. Vi sov precis som förra resan i en kupé för fyra personer.Vi var dock ensamma rätt mycket i början. Sedan droppade det in & ut personer. Den första mannen var en fåordig ryss, han sade inte ett ord & satt bara rakt upp och ner i typ två timmar innan han gick av. Den andra var en tjej som pratade i telefon tre timmar & gick och lade sig klockan nio. Sedan droppade det in lite människor på nätterna som vi antar åkte till jobbet, för de hoppade av runt 07 igen.Den enda som var social var en rysk äldre man som igår kväll glatt försökte prata ryska med oss och visade oss bilder på sina barn & björnar i olika konstellationer. Vi kontrade med bilder på Chilli & Birk i tratt. Chilli gick inte hem, men Birk uppskattades.Vi fördrev tiden med att läsa och dricka kaffe. ( Vi hade ju råkat köpa koffeinfritt snabkaffe sist, vilket vi nu hade rättat till med att köpa riktigt ). Vi jobbade oss även igenom vår extrema snask-påse. En morgon köpte vi potatisbröd av en dam som gick runt och sålde olika brödliknande saker. Resturangvagnen visade sig dock vara ett riktigt bottennapp. Lina fick dumplings i vatten med majonäsklickar och jag fick översaltad fisk.
Vi träffade även lite andra turister, en man från Schweiz och ett par från Rumänien (dessa har följt samma rutt som oss och vi har felaktigt kallat dem ”de hurtiga tyskarna”).I övrigt så var toaletterna fräscha, vi sov bättre än de tidigare nätterna & provodnitsan var trevligare. Vi vågade tillochmed be om de trevliga låneglasen man får om man ber snällt.
Imorse när vi anlände till Irkutsk 06.20 ( 01.20 om man räknar med tidsförskjutningen bara från Moskva ) möttes vi av vår upphämtare vid tåget. Vi inväntade sedan en resebyråkvinna som förklarade hur resan skulle gå till. Efter det väntade en 4h lång resa. Först bil till bajkalsjön sedan gick vi på en färja och på andra sidan väntade en annan bil som körde oss till Khuzir (största byn på Olkhonön). Jag nickade till gång på gång och när vi närmade oss bajkalsjön skre första chauffören ”wake up!” när vi närmade oss färjan. Hela vägen var det platt stepplandskap fyllt med en hjordar av hästar, kor & får som betade till synes fritt. Först mot slutet blev det lite kulligare.Vi blev släppts vid färjan & möttes på sndra sidan sv dagens andra chaufför, som var smått galen och körde offroad hela sista biten i en bil som helt klart inte var lämpad för det. Han verkade försöka förklara att det var för att undvika dammet på vägen. Vi tror dock han tyckte det var mest roligt. Han hette Sergey, körde Lada & skrek ”LITTLE BAIKAL” så fort vi passerade en större pöl.
Väl framme vid Nikita guesthouse blev vi visade till vårt rum där vi genast somnade ett par timmar. Vi hade sovit max 3 timmar inatt.
Vi gjorde slag i saken och tog ett uppfriskande bad. Vi fick bergsgeta oss ned till vattnet, och blev påhälsade av en hund. Men badade gjorde vi. Eller rättare sagt, jag doppade mig. Lina badade. Starkt med tanke på att det är fyra grader i vattnet.
Nu sitter vi ner i kafeterian, har ätit och missbrukar kaffe samt skriver det här inlägget.
