Yekaterinburg
Imorse vaknade vi på Emerald hotel i Yekaterinburg. Här är allting grönt & glittrigt till den grad att de valt att ha en irländsk pub i hotellet. I denna restaurang åt vi imorse frukost. Bästa frukosten hittils, men snålt med pålägg till rostat bröd tyckte Lina, som inte är lika förtjust som jag är i att äta middag till frukost.
Vi började dagen med att finna denna stads röda tråd, så att säga. De har en röd målad linje runt hela stan, som markerar vart turister ska gå för att lyckas se alla sevärdheter. Vi följde denna, avvek lite & fann oss vid världens största tangentbord. Spexiga bilder uteblir pga någon form av byggarbetsplats som överlappade med gångvägen.
Trots att det låter sjukt närapå frukosten i textform så bestämde vi oss näst för att äta lunch. Lina hade i förväg hittat ett ställe som hette ЗАМЕС. Här var det häftiga dumplings i insustridesignad lokal som gällde. Personalen hjälpte oss genom google translate & dumplingsen i sig var helt sjukt goda. Vi tog en lokal öl till & tackade för maten.
Sen vandrade vi längs den röda linjen till vad som på engelska kallats ”cathedral on blood in honour of all saints in the russian land”. Denna kyrka är alltså byggd ovanpå där Tsarfamiljen avrättades och inuti inryms en vacker krypta, samt en kyrka. Här fick man inte fota, så inga bilder tyvärr. Jag fick även ha på mig ett hyckle kring benen eftersom jag hade shorts. Inte heller detta finns bildbevis för.
Vi tog en paus vid vattnet. Vi spanade in folk som åkte båt & käkade rysk glass. Den var lite som en sandwich utan sandwich.
Nästa stopp på linjen var Boris Jeltszin-centret. Det är alltså då inrymt i ett skitstort nybyggt hus vid vattnet. Deras audioguider startar sig själva baserat på vart man är i utställningen & det var hur mycket interaktiva element som helst. Utställningarna var bland de snyggaste vi sett & den här stan förtjänar ett besök nästan bara på grund av det här stället.
Vi gick den audioguidade turen på typ två timmar & sen tog vi varsin bit mat i deras restaurang, 1991. Recepten ska enligt utsago vara fru Jeltszins egna. Och här skrev vi även det här inlägget.
Nu ska vi sörpla kaffe, leta nudlar och ladda inför vår långa tågresa.
