Moskva – Yekaterinburg
Igår åt vi en snabb frukost och begav oss en tredje gång mot röda torget för att besöka Lenin mausoleet. Detta visade sig dock ironiskt nog vara stängt vilket betydde att vi missat honom 3 dagar i rad. Vi hade tydligen bara 3h (endast öppet 10-13) på oss under torsdagen då vi anlände för sent på onsdagen och det var stängt på fredagen… Menmen så kan det gå när man blir hänförd av körsbärsdumplings.
Vi handlade istället lite inför resan (kex, nudlar, vatten) och checkade ut från hotellet. Tågstationen vi skulle åka ifrån var mitt emot den vi anlänt till så det var lätt att hitta tillbaka. På tågstationen bunkrade vi kolhydrater med ett KFC-besök. Resan Moskva-Yekaterinburg är på 27 timmar och detta skulle bli starten på resan längs transmongoliska järnvägen.
Det var dags att kliva på och vi var nervösa inför att träffa våra kupé-kamrater. Vi var även nervösa för att träffa vår provodnitsa. En provodnitsa är den tågvärden som har hand om en viss vagn på långfärdstågen i Ryssland. De tittar på biljetterna, har koll på alla passagerare, städar, delar ut lakan, säljer snickers… Vår första provodnitsa (de jobbar i skift så att den ena kan sova) var en liten dam med lila läppstift som verkade ganska barsk. Den andra som vi hade senare var snällare och henne köpte vi godis av.
Våra kupé-kamrater visade sig vara ett ryskt par i 60-70 års åldern. De kunde ingen engelska men vi lyckades reda ut att de var ifrån Murmansk och att mannen var sjöman. När folk väsnades i kupén bredvid visade han oss glatt hur man kunde ge igen på högljudda grannar genom att dra i ett av handtagen & släppa så det smällde. Och jag hörde han säga ordet för bror (брат) flera gånger till johan så jag gissar att de skulle besöka sin bror? Mannen var lite busig, han sprang och köpte glasflaskor och en bjällra som han plingade i ansiktet på sin fru. Hon ville mest lösa korsord och läsa tidningen. Vid 22 gjorde de sig redo för att snart gå av tåget och då skrev jag lite till mannen i google translate om vår resa. Då blev han så ivrig att hitta läsglasögonen att han höll på att välta hela packningen. Frugan var inte glad. Sen fick jag godis och de vinkade adjö.
Resten av resan var vi ensamma i kupén. Det var både skönt men lite tråkigt och jobbigt att inte veta om någon skulle komma under stoppen på natten. Vi åt kex, sov, läste, sov, sov sov .. Det är konstigt hur mycket man sover när man är så avslappnad. Helt plötsligt har man tappat boken i ansiktet och sover igen… Sängarna var sköna med en madrass och stor kudde. Lakan och handduk fick vi i början av vår provodnitsa. Vi bäddade och när vi närmade oss slutet lämnade vi tillbaka lakanen till henne.
Den största missen var att vi råkat köpa koffeinfritt snabbkaffe i Sverige (???) så vi hade ständig huvudvärk. Dessutom hade vi med för lite mat. Vi klarade oss dock tack vare KFC.
Vid 18.00 i lokaltid (vi hade åkt igenom 2 tidszoner) anlände vi till Yekaterinburg. Dock stod inte namnet någonstans och de ropade aldrig ut det på tåget. Så ett tag hade jag smått panik och trodde vi hoppat av fel. Men snart så hittade vi metron och såg att allt stämde.
Våra intryck av staden är att den känns liten (även om den har 1.2 miljoner invånare tydligen) samt att det är väldigt många ungtuppar som sjunger rysk pop överallt (i Moskva var det mest klassisk musik i tunnelbanan). Vi åt på en uzbekisk resturang som hette Nigora med världens suraste servitris. Gott dock. Imorgon ska vi upptäcka staden och på kvällen går vi på nästa tåg som vi kommer färdas med i tre nätter!
