Come with me to Helsinki
Efter en taxiresa med en manbordealltidväljataxi-anekdot från taxichauffören anlände vi till Viking Line-terminalen. Där väntade vårat avskedscrew bestående av Johans mamma och syster som vi kramade om innan vi bordade. Dock var vi mycket orutinerade kryssningsåkare och hade därav tydligen glömt att checka in. När vi väl checkat in ställde vi oss även i fel kö. Men då tyckte personalen så synd om oss att vi fick gå vidare ändå.
Vår hytt var en seaside-version med storsäng. Den mätte cirrka en johan som ni kan se på bilden.Vi åt en hamburgare och drack en öl. Tanken var att vi skulle spana in när folk gör bort sig på karaoken senare men det var så mysigt i vår hytt att vi fastnade framför ”morden i sandhamn”… När vi skulle sova blåste det så mycket att det dånade när båten körde in i vågorna och skummet virvlade upp mot fönstret. Vi var dock för trötta för att orka bli rädda.
På morgonen åt vi en snabb frukost innan vi gick i land i ett blåsigt och kallt Helsingfors. Vi lämnade våra väskor på hotellet och åt en falafel på ett ställe som heter Fafa’s (till min stora förtjustning hade de Club Mate). Sedan begav vi oss likt många andra turister till hamnen för att ta färjan till Sveaborg.
Sveaborg är en UNESCO-märkt sjöfästning som börjades byggas på 1700-talet. Här promenerade vi runt bland kanoner, en ubåt, murar och syrénbuskarna. Johan försvann även in i en tunnel där han råkade blöta ner sina skor. Vilket var lustigt då hans enda mål innan St. petersburg var att ha torra skor.
Vi åkte tillbaka till land och hann besöka både Helsingfors domkyrka och Uspenskijkatedralen. Två vackra byggnader som stirrar på varandra över takåsarna.
Vi checkade in på Hotel Helka som visade sig vara både dyrare och lyxigare än vad vi mindes det som.På kvällen åt vi på Ilves. Ett namn som vi snart insåg betydde lodjur. Dels för att det fanns ett stort uppstoppat lodjur i lokalen men också för att de hade ett lodjur som logga. Resturangen var en slags blanding av ett öl-hak och fine dining. Vi åt varsin förrätt och en varmrätt som servitrisen kallade ”your baby lamb”. Det var mycket gott och eftersom vi var de enda icke finsktalande på plats så stog det även klart att det inte heller var en turistfälla.
Nu är vi tillbaka på hotellet och imorgon blir det tåg till Sankt Petersburg. Allt känns väldigt surrealistiskt nu. Det är svårt att greppa att vi inte bara är här på en weekend och snart ska ta båten tillbaka till Stockholm.
