Fruktlöst matsök
Imorse besökte vi den välkända morgonmarknaden i Takayama, där vi bo nu, den är tydligrn en av Japans största i sitt slag. Det var dock någonting vi fort insåg inte betydde överdrivet mycket. Efter 15 minuters spatsering vände vi istället kosan mot frukost. Valet föll på ett café som försökte sig på att vara skotskt. De hade skotskrutiga dukar, servitrisen var skotskrutig och den var fylld med klockor. Här inmundigade vi varsin kaffe och små ljusa mackor. Hannah tog en med sylt på, jag och Lina tog någon mixad sort och Andrei tog ingen alls.
Vårt mål för dagen var att kika runt lite i stan och sedan gå en gångtur som var utstakad runt stan, med ett par stopp.
Vi spenderade förmiddagen med att vandra i affärer, de är kända för sitt snickeri och sin sake här, så sådana ställen var huvudmålen. Efter lite hälsosamt souvenirshoppande så började vi söka efter lunch. Den här stan verkar dock inte vara så lätt trots sitt stora restaurangutbud, så efter att ha virrat runt en stund med solen i zenit gav vi upp, köpte mat i ett snabbköp och satte oss i vid ån istället.
Med välbehövd lunch i magen satte vi av mot stadens museum, ett riktigt fint litet sådant. Den här staden är känd för en parad som hålls två gånger per år med en massa vagnar som rullas genom stan. På vagnarna finns bland annat marionetter och alla möjliga andra utsmyckningar. Det här var en av de stora fokusen på museumet. Det och ett slott som tidigare fanns i stan, men numera bara är en ruin. ( Vi besökte ruinen senare, den var inte ens en ruin. Utan bara en park med en lekplats och en staty i.)
När vi kände oss nöjda med museumet så rörde vi oss mot rundvandringen och började följa högst oklara pilar genom små bostadsområden och förbi tempel. Slutmålet var den odramatiska icke-ruinen.
Efteråt tog vi igen oss en stund i huset och begav oss sen för att äta. Vi hade en hel rad med restauranger i åtanke och ville inte upprepa lunchens fruktlösa sökande.
Tyvärr så var alla restauranger fulla, omöjliga att hitta, eller såg oaptitliga ut. Så till slut gav vi upp och satte oss på ett indiskt hak som låg nära till hands. Det var dock väldigt, väldigt gott.
På vägen hem såg vi en kvinna med hund plocka upp en tandpetare ur en rabatt med en tång… Der är inte konstigt att det är så omänskligt rent i den här staden.
