Ostron och utsikter

Idag har vi genomfört en fullspäckad dagstur till södra delen av Japan. Vi började morgonen med att uppleva japansk rusningstrafik och bli packade som sillar på tunnelbanan, men vi klarade oss helskinnade och kom av på rätt hållplats. Strax efter 10 anlände vi med snabbtåg till Hiroshima. Sedan blev det lokaltåg och färja för att ta oss ut till ön Miyajima.

Direkt när vi gick av färjan möttes vi av en skock rådjur som väntade in nya turister att undersöka. De inte så oskyldiga krabaterna började snabbt mumsa upp ett flertal kartor som de fått tag på. Som tur var hade vi stoppat undan våra tågkort och pass. Annars hade det lätt kunnat sluta med att rådjurens middag hamnade på vår nota.

Jag och Johan flydde in på en poppulär restaurang. Där fick vi för första gången äta i ”japansk stil”, det vill säga sittande på golvet utan skor. Vi åt en fast meny med friterade ostron (!), ris, misosoppa och grönsaker. Supergott. Speciellt ostronen som vi doppade i en slags majonnässås. 

Miyajima är känd för sin torii som från början var en slags port för vanligt folk när de skulle ta sig till den heliga ön med båt. Vi hade turen att få se porten under högt tidvatten, då ser det ut som den ”svävar” i vattnet. Vi tog några bilder vid toriin och begav oss sedan mot linbanestationen. På vägen låg en park som skulle vara ”rådjursparken” men lustigt nog fanns inte ett enda djur där. De hade begett sig mot hamnen i samlad trupp för att  jaga turister.

Helt orelaterat så hade de även världens största träslev här på ön.

Vid linbanan fick Johan plötsligt magont. Så vi kapitulerade från linbansturen och fastnade vid stationen när de andra två åkte upp. Städpersonalen noterade att han gick på toaletten flera gånger och när han som bäst låg på en bänk och hade ont, så skvallrade de för personalen som skötte linbanan. De kom raskt ut med en karta på fyra små tabletter, pekade på magen och såg glada ut åt att få hjälpa till. En halvtimme senare mådde han bättre och vi begav oss upp mot berget.

Turen bestod av två olika sorters linbanor. Den första var liten, gammal och läskig. Den andra var stor (för 30 personer) och kändes stabilare. Tyvärr hann vi inte gå upp till bergets topp som Hannah och Andrei gjorde. Men vi fick se lite utkik vid den närmaste utkiksplatsen. Vackert. 

Vi mötte vi upp de andra två och begav oss ner längs berget (dels för att det högst skulle ta en timme och dels för att ingen ville åka mer linbana). Vägen ner var brant och lapparna om giftiga ormar bidrog med att det gick ännu mer sakta. Efter cirka 45 minuter var vi åtminstone åter i havshöjd och tog färjan mot fastlandet. Innan vi klev på båten fick vi även se hur toriin såg ut på torra land.

Vid 18 var vi tillbaka i Hiroshima och tog bussen mot Peace Memorial Park. Här finns flera olika monument och minnesmärken över de som föll offer under atombombningen i Hiroshima. I ena änden av parken ligger ruinerna av den enda centrala byggnaden som stod efteråt, och i andra ligger museumet. Det senare hann vi inte gå på, men resten av parken tittade vi runt i ett tag.

Middagen idag tog vi på okonomimura, ett fyra våningar högt hus, där 2, 3, 4 består av restauranger som enbart serverar okonomyiaki, en slags middagspannkaka där ena sidan är ett stekt ägg, den andra en tunn smet och i mitten är det vitkål, nudlar och bacon. På är en massa kryddor och en söt sås.

Allt detta hamnar på stekbordet framför där man sitter. 

Vi har ätit två andra versioner av den här pannkakan, men ingen har varit så god som den vi hittade här. 

Efter vår exkursion så spenderade vi 2 timmar hemåt på Shinkansen. Plus ytterligare 25 på ett lokaltåg. Här kommer en bonusbild på ett snack vi blivit besatta av, Pocky, salta pinner med choklad på. Fantastiskt beroendeframkallande.