Bambu och wagyu

Efter en helt vanlig frukost och klockan satt på 7.30 begav vi oss idag mot äventyr i parker och tempel. Första templet vi besökte var guldigt, väldigt guldigt. Guldpaviljongen heter den egentligen och den är, som nästan allt annat i den här staden verkar vara, med på UNESCOs världsarvslista.  Vägen dit var lång och vi snackade hejvilt på vägen, glass och risbollar bland annat.

Vi vandrade runt dammen, tog bilder med vår ( Hannahs ) nya maskot Pedric och begav oss mot nästa område, lite längre ner på samma gata.

Det andra stället var en ”rock garden”, också denna hade en liten damm, men huvudattraktionen här var istället en välkrattad grusinhägnad. Här fick man ta av sig skorna innan man gick in, vilket verkade skapa förvirring hos Amerikanerna. Vi förstod ärigt talat inte riktigt grejen. Kanske är vi inte tillräckligt spirituella för att förstå mönstrerna i gruskrattningen. 

Efter dessa två strapatser så tog vi en ganska lång taxifärd till ett tredje område. Vi har åkte lite mer taxi här i kyoto, och det är nästan lika billigt som enkelbiljetter till tunnelbanan om man är fyra personer.  Den här gången var målet en bambuskog. Här påbörjade vi vårt aggressiva sökande efter föda. Eftersom vi bestämt tidigare under dagen att vi skulle äta lite finare på kvällen och simplare på dagen så var vi motsträviga mot de dyra, turistiga restaurangerna. Vilket ledde till att vi nog åt för lite och blev sega. Vi lallade omkring någon timme i bambuskogen, hittade inte riktigt vart vi skulle och återställde vätskebalansen. Till slut hamnade vi vid en flod där folk rodde omkring i små blåa båtar, sögs fast av strömmen mot ett staket och fick bogseras tillbaka till land. Vi tog en kaffe ur en automat och tittade på spektaklet.

Klockan fyra begav vi oss in mot stan och använde vårt pocket wifi ( här kan man ta med sig sin router ut på stan så att man har internet överallt ) för att hitta en restaurang. Väl framme på Kyoto station använde jag en mynttelefon ( !!! ) för att reservera ett bord, kanske första och sista gången i mitt liv det händer.

Från Kyoto station bestämde vi oss för att gå till restaurangen, som låg i Gion-distriktet, inte alltför långt därifrån. På vägen fastnade vi i en jättestor affär som hade allt. Vi kikade extra länge på kameror, smink och mystiska apparater som kunde tvåla in huvudet på en automatiskt. 

Vi chillade lite vid kanalen på vägen dit också.

Restaurangen var en helt fantastisk teppanyaki, där kocken tillagar allting på ett stekbord och där du sedan blir serverad allting på en likadant stekbord framför dig. Vi drack öl, åt allt vi kunde, och tittade på japansk tv.

Vi åt bland annat friterad​e grönsaker, pilgrimsmusslor, wagyu-biff, dumplings, stir-fry, okonomyaki, Hannah åt även lite  shiitake. Helt sjukt nog så slutade notan, trots att vi inte höll igen på något sätt alls, på bara drygt 12000 yen. Vilket är typ 250 kr per person.