Konst och korv
Igår anlände vi till ett regnigt Keflavik efter en odramatisk flygtur. Det kändes som att flyga inrikes eftersom vi knappt behövde visa någon legitimation. Kanske som att flyga till Skellefteå, eller något.
Vi åkte buss tillsammans med en massa britter, varav en attacknös hela vägen. Johan somnade som vanligt med munnen öppen som en fågelunge. Vi bytte till en minibuss när vi var framme i Reykjavik och denna körde oss lyxigt nog ända fram till hotelldörren. Eftersom vi skulle bo i en annan byggnad fick vi dock vandra några 100 meter i regnet ändå. Vilket som kändes som en evighet kl.03 svensk tid. Vi mötte en isländsk man som var två meter hög och kom gående i dimman med det långa håret hängandes över den klassiska isländska tröjan. Denna man har vi sett flera gånger sedan vi kom hit, så antar att det vittnar om hur liten stan är.
Otekniska som vi är lyckades vi inte skruva ner värmen i vårt rum och fick genomlida en mycket varm första natt. Detta känns högst orimligt nu med tanke på att det är ett standardelement. Hur som helst vaknade vi 9 och vandrade ner mot staden. Vi köade för att köpa frukost på Braud & co, ett litet bageri som tydligen är extremt poppis. Vi trodde att det skulle finnas sittplatser. Det fanns det inte. Bara män med spadar. Så vi fick hetsäta croissanter i regnet framför Hallgrimskirkja.
Denna bild tog en mycket målmedveten okänd man som bestämde att han skulle ta en bild på oss så att vi skulle ta en på honom och hans fru. Kyrkan var hursomhelst cool utanpå men ganska trist inuti.
Vi tog en promend längs hamnen och fylldes med avundsjuka på grund av Reykjaviks coolhet. En annan sjuk grej är alla hus som på avstånd ser ut som trähus, men på närmre håll så upptäcker man att de har fasader i målad korrugerad plåt.
Till lunch åt vi en känd korv. Som tydligen Clinton ätit en gång i tiden. Detta är våran andra Clinton-sevärdhet eftersom att vi tidigare besökt Clinton-house i Kina. Det var lång kö till korven. Den var god, men inget speciellt.
Vi ramlade in på ett konstmuseum där entrétjejen varnade oss för alla utställningar (de var provokativa och obehagliga). Vi blev dock glatt överaskade då utställningen med den isländska konstnären som museet var tillägnat var mycket bra. Vi gillade även utställningen av Yoko Ono där besökarna fick vara med och skapa konsten.
När vi blev trötta på konst tog vi en fikapaus på C is for cookie. På vägen dit möttes vi av mängder av människor som åt soppa ur små vita plastskålar. Vi fann att anledningen till detta var att det delades ut gratis soppa längsmed huvudgatan. Efter att ha fått lite soppa och frågat om varför så fick vi reda på att de firar vinterns första dag så.
På kvällen hade vi bokat bord på en white guide listad resturang som vi hade höga förhoppningar om. Lokalen var supersnygg och vi var som vanligt yngst på plats (förutom servitriserna då).
Hela upplevelsen började knasigt då kycklingen i Johans förrätt var rå. Den bars ut snabbt och när vi väntade på att få in en ny skämtade vi om att nästa portion säkert skulle vara kremerad av någon nervös kock. Vi hade helt rätt då de uppenbarligen hade eldat på som fan. Se före och efter bilderna nedan.
Min förrät var traditionell torkad fisk. Den var en hit. Så Johan var kvällens förlorare.
Till varmrätt åt Johan lamm och jag åt tre sorters kött. Mycket gott. Men vi var fortfarande lite chockade över kyckling-incidenten. Vi behövde dock inte betala för någon av kycklingtallrikarna. Varken den brända eller den råa.
När Johan gick på toaletten började den isländska överklasstanten bredvid oss att överrösa mig med komplimanger över min tröja. Jag kunde inte låta bli att flina lite över tanken på att den är köpt i en second hand affär på en bakgata i Leipzig… men tack ändå du främling i diamantöronhängen <3
Kvällen avslutades på en bar där vi drack isländsk öl.
