Ica
Igår anlände vi till Ica efter en kortare bussfärd, den tog bara två timmar och vi var tre personer på hela bussen. Lyx! Bussarna ser förresten ut så här:
Här i Ica så bor vi på ett mysigt litet hostel drivet av en man som startade det förstnämnda efter att ha övergivit tandläkaryrket. ( Tydligen så tjänar taxichaufförer och folk som säljer snacks på gatan mer än läkare här. Sjukt )
I vilket fall, igår så spatserade vi lite och åt i en närliggande galleria. Maten var trevlig, tyvärr får man så mycket här så vad det än är hatar du det när du är färdig. Trots att du omöjligt kunnat äta upp allting.
Trots mängden mat verkar mamma ändå alltid kunna få i sig glass efteråt, vilket för mig är helt oförståeligt.
Klockan 15.30 begav vi oss från hostlet till en närliggande oas i öknen där vi skulle åka sandboard (snowboard i öknen). På vägen dit var alla i bilen nojiga eftersom det kändes som att vi satt i en bensintank. Dålig bil minst sagt.
Ingen av oss förstod riktigt vad det betydde med buggytour av sanddynerna, men det fick vi reda på. Med besked. Vi satt längst fram. Det var rätt likt en berg och dalbana utan säkerhet. Snubben som körde hade skitkul, alla skrek, säkerhetsbältena var tveksamma och när vi körde nerför 20 meter höga sanddyner med nära nog 90 graders lutning så grät och skrattade mamma i panik på samma gång. Chaffisen frågade dock hela tiden om det var okej med henne, tog henne i handen och sade ”it’s fine, it’s fine.”. Men jävligt läskigt var det. Och kul. Här är en bild på fordonet:
Och här utsikten över den lilla oasen:
Och lite sanddyner:
Själva sandboardingen var sådär, mer pulka än snowboard. Men rätt kul att ha gjort.
På kvällen så åt vi bara mackor och lite yoghurt, sen somnade vi.
Efter åtskilliga timmar sömn som grisar så vaknade vi idag och åt en spartansk men trevlig frukost på hostlet. Mannen som driver det är jättetrevlig och det var även han som skötte vingårdsturen vi åkte på efter frukost.
Först besökte vi Tacama, en jättegammal vingård. Där hade de en gigantisk press som hållt i 400 år. Krukorna i förgrunden är de man förvarar Pisco i. De heter så eftersom de liknar huvudet på en fågel som heter Pisco.
Vi fick även pröva lite olika viner och köpte med oss ett gäng flaskor hem.
Efter vingården åkte vi till ett ställe där de tillverkar Pisco, det är den lokala go-to-spriten och är rätt lik tequila. Bara lite mindre äcklig.
Där hade de en likadan press som på första stället, som de fortfarande använde och dessutom en jättestor destilleringsapparat som var byggd i betong och var utomhus.
Sist men inte minst fick vi testa lite olika sorters vin ( de gjorde vin här också ). Vi fick reda på att de har halvtorrt rödvin och att detta är toksött. Likaså det vita. Tydligen så älskar de sött vin här och det verkade passa perfekt, med tanke på att druvorna här innehåller dubbelt så mycket naturligt socker som i europeiska druvor. Här fick vi även reda på att man bara dricker vin ”at parties” och att de anser att man är alkoholiserad om man dricker vin till maten. Det förklarar det märkliga beteendet hos personalen på en restaurang i Puno för ett par dagar sen.
Efter detta så åt vi på en restaurang nära där vi bor. De var jättetrevliga och maten var helt ok. Men återigen, galen portion. ( Och därmed fult upplagd )
Sist men inte minst var vi på ett jättebra museum där de visade upp en massa gammal keramik, mumier och textilier från Nazca-kulturen. Man fick inte fota det, men det är väl värt en googling. Keramiken är otroligt modern. Och skithäftig.
