Nazca

​Idag är vi i Nazca. Igår åkte vi buss, var rätt läskigt när man såg vägarna. Men det blev mörkt efter ett tag och då var det inte alls lika obehagligt. Dessutom såg jag indiska oceanen, en sandstorm och mamma spelade bingo på bussen som hölls av bussfolket.

Det här hotellet är inte lika fint som det förra, men iallafall rent,rätt varmt, och med trevlig personal.

Någon som inte var lila trevlig var han som arrangerade guidnigen imorse och tog alldeles för mycket betalt. Inte kul. Men men, det vi betalade för var iallafall att åka och titta på Nazcalinjerna samt en kyrkogård som Nazcafolket haft.

Innan avfärd drog vi till Plaza de armas lite fort, mest för att se om de hade något självständighetsdagsspex. Det verkade de ha, men det såg inte tillräckligt upphetsande ut för att undersökas vidare. Vi drack lite te på hotellet, sen kom guiden.

Först upp var linjerna, efter två mils åkning så hamnade vi vid linjerna, de var mycket fler och mycket större än vad jag trott.

Märkliga grejer, flera kilometer långa och går rakt genom landskapet.

Jag såg även ett par av de mer föreställande skapelserna. Ett träd till exempel: 

När vi var nöjda med linjerna så rörde vi oss mot stan igen, in genom stan och 3 mil till rakt åt andra hållet. Den här gången fann vi oss mitt ute i öknen vid ett par minst sagt makabra gravar. I hål, utspridda över öknen så satt det skelett, rätt välbevarade med hår och grejer kvar, insvepta i filtar. De här hade begravts för 2000 år sedan, men öppnats upp av gravplundrare för de fina krukorna i gravarnas skull. Överallt på marken kring gravarna låg det dessutom allt från lårben till skallar och tandrader. Bissarrt.

Överallt där det var sådana här hål så fanns en grav under, som antagligen rasat in lite.

Efter vår ökentur åt vi mat, vi fick bissarrt stora portioner.

Menyerna var också i en klass för sig:

Efter lunchen var vi trötta, så trötta att vi inte gjorde någonting innan middag. Vilken bestod av någon fiskrätt i hotellrestaurangen.