Curva peligroso

​Idag har vi spenderat 7 timmar på bussen mellan Cusco och Puno. Vi satt högst upp, längst fram i en dubbeldäckare och tittade ut på det närmast vilda västern-liknande landskapet fyllt av djur, raka järnvägsspår, slätter och berg i fjärran. Dessutom med hur mycket lamor som helst. Bussen var jättelyxig och sätena skönare än flyget, den hade dessutom laddare och skulle ha wifi enligt utsago. Men det verkade saknas.

Vindrutan var rätt skitig, därav prickarna i bilden.

Mamma såg som alltid väldigt häftig ut.

Vägen var bland det mest fantastiska jag sett, det tyckte tydligen busschauffören också. Han stannade nämligen mitt ute i ingenstans för att fota flamingos. Han försökte på alla sätt att få de att flyga så han skulle få en bra bild. Här försöker han med att kasta sten. När bussen började rulla igen så tutade han frenetiskt för att få till en flykt, dock förgäves.

Efter fem timmar stannade vi en kvart på en liten  vägkrog. Vi hann tyvärr inte köpa något större att äta, men en surrealistisk bild på toaletterna hann jag med att få till.

Väl framme blev vi upphämtade och körda till hotellet som var enkelt men rent och trevligt. Vi intog mat och varsin pisco sour på ett matställe i närheten. Jag tog lamm och mamma fisk. Båda var riktigt najs!

Så här ser lobbyn ut:

Kul grej : alla ställen verkar ha ett huvudtorg som heter plaza de armas, vilket betyder typ vapentorget.