Parksökande
Tröttheten slog oss imorse kl. 11. Det vill säga, vi vaknade. Vi hade hört irländarna komma hem klockan 7 på morgonen och en av de kinesiska killarna i rummet ( vi bor i sovsal med åtta bäddar ) hade pratat i telefon sedan 9. Så även om sömnen varit välkommen så var den inte angenäm.
Vi tog frukost på vandrarhemmet för att komma iväg fort. Ändå var vi inte därifrån förrän strax efter tolv. Menmen, sådant händer.
Vi tog oss till Shanghai Museum , att döma av namnet så trodde jag att det skulle vara ett historiskt museum. Men där hade jag fel, det var fem våningar fyllda med porslin, textilier, mynt, skulpturer, kalligrafi och målningar.
Något som var riktigt kul med besöket var att säkerhetsvakten bad mig dricka av mitt vatten. Ett rätt snillrikt sätt att se till så att folk inte smugglar in någonting brandfarligt.
Det fanns tyvärr inte jättemycket texter i utställningarna så man fick ingen bakomliggande mening till alla utställda föremål. Så det var på sätt och vis tråkigt. Men museet självt var väldigt fint och vi förundrade oss över varför alla djur som tecknats eller målats så noggrant avslutats med ögon som passar på en seriefigur. Det såg rätt kul ut iallafall.
Vi kände oss färdiga med museumet efter bara någon timme och nästa anhalt blev en matgata där vi inmundigade dessa läckerheter.
Därifrån började vi vandra mot Yi Yuan park, en kinesisk trädgård som tydligen ska vara väldigt fin.
Så vi vandrade. Och vandrade. Det var förvisso inte tråkigt eftersom vi tittade i affärer på vägen, men vi gick ändå jäkligt länge. Till slut hade vi gått så länge att parken hade stängt. Och vi inte riktigt hittat den ändå. Så vi sköt upp det till morgondagens agenda och gick för att äta middag istället.
Vi hamnade på en restaurang på femte våningen på en sidogata till Nanjing road. Vi åkte hiss upp, välkomnades av obehagligt samstämmiga kvinnor i rosa balklänningar och leddes sedan in genom den gigantiska restaurangen till ett bord. Vi beställde in en rätt med glasnudlar, en halv rökt, friterad anka och en wok med bambuskott.
Ankan var bokstavligt talat halv och om man tittar noga så ser man nog huvudet på bilden. Det halva huvudet alltså. Men gott var det och trötta var vi efter all vandring, så vi tog tunnelbanan hemåt redan vid åttatiden.
