Fiskebyn
Idag bestämde vi oss för att hajka till en fiskeby två timmar från hostelet. På 90talet besökte tydligen Bill Clinton denna lilla by vilket de är väldigt stolta över. Det finns till och med ett Clinton-house som kostar 1yuan att gå in i.
Överallt hängde dessa okända frukter(kanske vet ni vad det är?). Vi pallade en av nyfikenhet för att öppna den men den var för hård. Det luktade citrus iallafall.
Vandringen gick först upp för en brant kulle. Här var vi tvugna att klättra över stenar och slingra oss genom snår.
Plötsligt såg vi Li-river torna upp sig nedanför kullen. Mäktigt.
När vi närmade oss målet blev vi rädda för ett par hundar. Jag har aldrig varit rädd för en hund i hela mitt liv så förstår inte vad som hände. Hur som helst satte vi oss och tjurade ett tag vid floden. Då kom en italienska och en tyska gående. Tillsammans bestämde vi oss för att övervinna hundarna. ”Fyra människor mot fyra hundar” som tyskan Nicole sa. Hundarna hade dock förflyttat sig så vi kunde lugnt traska vidare.
Fiskebyn var tyvärr inte lika intressant som vandringen dit. För mycket påstridiga försäljare och vi har sett liknande hus tidigare. Tanken var att vi skulle ta bambubåt tillbaka men en kvinna i byn sa bara ”no no bamboo”. Det verkade dock som hon kunde fixa någon annan typ av båt som skulle kosta 40 per person men vi blev trötta på hennes tjat och vandrade tillbaka samma väg som vi kom.
Vandringen tillbaka var inte lika lätt. Det hade regnat så leran var lös och stenarna hala. I slutet var jag så blöt av regn och svett att det såg ut som jag duschat. Jag hade lera i hela ansiktet och blod på armarna efter att blivit riven av växter. Det var ingen vacker syn.
Vi gick hem och duschade innan vi åt nudlar med tjejerna vi mötte påväg till fiskebyn. Sen vandrade vi runt lite i byn tillsammans (glömde tyvärr ta med kameran).
Vi åt kvällsmat på ett litet hak på vår gata. Vi försöker att välja restauranger där enbart lokalbefolkningen äter. Alla andra västerlänningar verkar göra precis tvärt om. Detta leder komiskt nog till att det de senaste dagarna alltid drällt in några efter oss som sett oss genom fönstret och tänkt ”här äter de så här kan vi också äta”. Åt hur som helst en supergod biffrätt med risstam och något spenatliknande som vi tror var kirschkål.
