Chengyang -> Dazhai
Igår glömde vi lägga upp bild på rummet vi bodde i, så här kommer det några sådanna!
Det var ett helt underbart rum. Enda på översta våningen, helt i trä och utsmyckat med smakfulla kopior av kända tavlor. Även toaletten var en smärre upplevelse att utnyttja, som kan ses på bilden nedan.
Imorse vaknade vi i detta rum. Natten var nog en av de bästa hittills i Kina. Det ösregnade och åskade rejält hela tiden och man vaggades in i en riktig björnvila.
Även om det var svårt så tog vi oss ur sängen och åt lite spartansk frukost samtidigt som vi tittade på Tv och packade väskorna. Sedan begav vi oss ut för en sista vandring i morgondimman innan vi skulle åka. Det var riktigt dimmigt och i det tillfälliga regnuppehållet så började vattnet förångas och det steg upp ångmoln från kullarna runtomkring byn.
Det började regna mer och mer ju längre vi var ute. Och precis när vi gått in på samma restaurang där vi åt kvällsmat igår så startade syndafloden på riktigt. Gatan var en å och tuppar, tanter och barn flydde inomhus. På bilden nedan syns två tuppar som flydde in i restaurangen där vi satt, med den naturliga följden att de blev utjagade någon minut senare.
Vi åt en ägg och tomaträtt som vi brukar göra hemma ibland, och insåg att vi gjort den ganska rätt. Vi tog även haricots verts och aubergine-woken vi åt igår. Båda tillsammans med en rejäl portion ris och två burkar cola uppgick bara till 60 riksdaler. Under tiden frågade vi restaurangägaren om vartifrån bussen gick och han hjälpte oss gladeligen samtidigt som han uttryckte sitt missnöje av att det regnade ”dogs and cats”. Nära skjuter ingen hare.
Sedan var det dags för oss att ge oss av mot nästa destination. Vi käkade klart, checkade ut, tog på regnskydden, fällde upp paraplyerna och begav oss ut i spöregnet. Det lättade ganska fort och vi tog oss till busshållplatsen. Där möttes vi av en taxichaffis som erbjöd att köra oss till 三江 (San jiang) för ett mycket resonabelt pris, så vi hoppade in. Resan tog allt som allt nästan en timme eftersom vi hamnade i bilkö efter att en lastbil vid ett av alla vägarbeten fastnat i leran.
Minibussarna som taxina är här verkar förövrigt helt magiska. De fastnar inte i lera, klarar vägar som är mer håligheter än vägar och tar sig uppför de galnaste backarna utan problem.
I Sanjiang sade vi hejdå till taxichauffören, traskade in på stationen, köpte biljetter och efter en liten stunds väntan tog vi oss på bussen. Den här resan tog drygt 1 timme och 15 minuter ringlandes fram längsmed en flod till nästa stopp,龙胜, Longsheng.
Även här gick bussbytet smärtfritt och bestyckade med mandariner tog vi oss till byn 大寨 (Eller Da Zhai, som betyder stor by) på två timmar. Vi följde en halvbra beskrivning och förlöste en hel del svett i gångmarschen mot byn på toppen av ett berg 田头, Tian Tou (eller ”på fält” som det också betyder och faktiskt är).
Här möttes vi av ännu ett fantastiskt rum med en ännu bättre utsikt. Dock utan toalett eller dusch, men det går nog bra ändå!
Här är väldigt häftigt, men vi blev lite lamslagna när vi insåg hur mycket västerlänningar det är här. Mer än på något annat ställe vi hittills varit på. Tyvärr så känns vandrarhemmet inte som det ligger i Kina trots utsikten. De spelar bara västerländsk musik, det sitter en massa tyskar och fransmän i lobbyn och de har västerländska frukost. Så allt känns lite för anpassat.
Menmen, imorrn ska vi ut på äventyr i risfälten!