Plommonjuice & trötthet
Idag har vi förflyttat oss igen. Från Pingyao till Xi’an. Vi fick skjuts av Hostelägaren som också hjälpte oss att hämts ut biljetterna. Stationen i Pingyao var liten, eller fortfarande gigantisk egentligen. Men relativt liten, med bara en enda stor hall där det fanns fler vakter än resenärer. Vi hade lite ont i magen, så efter en en tablett försökte vi få i oss lite frukost. Vi satte i oss någon sorts mjölkdricka som man blandar med varmvatten och som oväntat nog var jäkligt god. Lite som varm milkshake.
Det är förresten en sak som vi börjat älska, överallt finns kokande vatten att tillgå. På stationerna, i templen och lite varstans har de tryckbehållare som står och kokar, där man helt gratis kan hämta varmvatten. Vi har även köpt en såndär liten vattenflaska till varmvatten som alla kineser har. Den är guld värd!
Vi och våra magar överlevde i alla fall den tre timmar långa färden till Xi’an. Även om sista biten till hostlet var jävlig, på grund av det korkade tunnelbanesystemet ( två linjer i ett kryss = alla ska byta i mitten = skittrångt.)
Hostlet är fint och ligger på en jättefin liten sidogata med en massa lysande skyltar, träd och galna eldragningar.
I vilket fall så somnade vi framför tv:n efter lite snabbnudlar och vaknade typ 18 av spöregnet utanför. Vi gav oss ut på matjakt på den närliggande muslimska matmarknaden. Vi letade upp ett ställe som Lina hittat på en blogg, det var bäst.
När man kom in så var första våningen full. Tråkigt tänkte vi, men blev uppvisade till andra våningen. Även den full. Det fanns en tredje, där vi hamnade och lyckades få ett bord. ( varje våning var alltså modell större matsal )
Där beställde vi två olika sorters soppdumplings, som då alltså är fyllda med soppa! Till det blev det en kall nudelrätt med tahini och en jäkla massa plommonjuice (酸梅汤). Vi drack en liter var. Det är nog det bästa som någonsin uppfunnits.
Vi strosade runt en stund i duggregnet på marknaden och häpnades över all rolig mat som vi var för mätta för att testa, sen vandrade vi hemåt igen.
