Palats och andra platser
Idag vaknade vi klockan nio, vilket var både gött & lite jobbigt.
Trötta och hungriga begav vi oss till det närliggande frukoststället där vi än en gång lyckades traggla oss till lite roliga degsaker! Idag blev det en 点心 var och en vegetarisk vårrulle! Det förstnämda var som mycket annat här väldigt mycket deg i, men den var rätt god ändå! Vårrullen med kål däremot var underbar, så imorgon blir nog frukosten primärt bestående av sådana!
Planen för dagen var att vi skulle bege oss till sommmarpalatset! Sommarpalatset var en gång kejsarnas privata sommarhäng. Där ägnade de sig åt att gå i skitlånga paviljonger, sitta i båtar och gräva den närliggande sjön djupare.
Vi tog oss dit genom en tunnelbanefärd med 3 byten, slängde i oss frukosten när vi kom fram, undvek folk som ville guida oss och tog oss in på området till priset av 30 Yuan. ( Vi tog den billigaste biljetten utan lull lull och inträden till alla extra ställen).
Kineserna var tokglada och alla svettades glatt tillsammans och åkte trampbåt på sjön. Vi började med att gå i en jättelång korridor av paviljonger som var målade jättfint med en massa konst inuti, på sidorna satt kineserna och åt nudlar, korv på pinne och njöt av livet. Den här korridoren var så lång, att när man gått cirkus 15 minuter så slutade det vara en rolig grej att ”gå hela bara för att” och tankarna blev mer åt ”Hur lång ÄR den?”.
När vi tyckte vi sett klart den så vände vi för att ta en båt för 15 yuan rakt över sjön och därifrån fortsätta gå runt sjön. ( Här blev Lina också attackerad av folk som ville fotas med henne ).
Vi vandrade vidare efter båtturen och insåg rätt snart att kineserna ogillar att hänga utanför grupper. Så om man går där inga grupper är, så är det i princip inget folk alls. Här fanns ett gäng häftiga broar och en lång gång rakt över vattnet bestående av många små öar med sammanlänkande broar.
Efter att ha svettats hiskeligt mycket och sett allt vi ansett vara av värde drog vi oss mot vandrarhemmet med undantag för vårt stopp vid Lama-templet som var stängt. Vi tog istället lunch och insåg återigen att 饺子( jiaozi ), är bäst.
Efter någon timmes sömn på vandrarhemmet i vad som kändes som vinter ( Vi har fattat hur AC:n fungerar nu, men den kör på maxkyla hela tiden …), så begav vi oss för att käka Pekinganka ! Tyvärr så hittade vi inte restaurangen, men blev hjälpta av en snäll britt. Tyvärr så visste tydligen inte han heller någonting så vi hamnade likväl fel.
Tur i oturen var dock att vi landade på ”ghost street”, en restaurangkantad gata som är känd för stark fisk och hot pots. Vi var hungriga, trötta och lyckades iallafall pricka in stark mat. Jävligt stark. Vi åt en av rätterna, men den andra, som vi tror var friterad kycklingbrosk fick vi knappt i oss något av för att den var så stark. ( Lina brände sig i munnen och fick kyla ner sig med frozen yoghurt efteråt).
Notera på bilden att chilin står för halva massan av maten.