Kings landing

Det var vemodigt att lämna Denys hostel. Klyschigt nog kändes det verkligen som ett hem. Innan vi åkte åt vi frukost tillsammans med en Australiensiska som tipsade oss om ett bra badställe i Dubrovnik. Efter att ha intagit frukosten begav vi oss mot bussen, bussresan var ganska odramatisk den här gången,  den enda skillnaden mot sist var att passkontrollen var lite hårdare &  att ett gäng bosniska tanter fick gå av bussen för en extra granskning.

I Dubrovnik hade vi bokat rum hos en kroatsisk tant vid namn Edna som bjöd oss på hemmagjord flädersaft. Förmodligen det lyxigaste boendet den här resan med en stor dubbelsäng, tv och AC.

Vi följde Australiensiskans (katjas) råd och letade efter en hemlig grind i ett stängsel på vägen mot staden. Stigen bakom grinden slingrade sig ner i form av en brant trappa längs bergssidan & i slutet av den fanns en lite beachklubb, som tydligen funnits sedan 1961 och har som enda regel att inga hundar får vistas där. (se bilden) Där hoppade vi, och en massa locals ner från klipporna och i vattnet. En gubbe i speedos imponerade med att göra ett svanhopp från typ 7 meters höjd &  frustrerade ungdomar försökte desperat vara lika coola.

Vi promenerade sedan in mot gamla staden, som visade sig vara som en blandning mellan Korcula och Split fast vackrare med sina orange tak och stora kyrkor.

Vi betalde 100kuna var för att gå runt ett varv längs stadsmuren, ett ”svinigt pris” som Johan uttryckte det.  Men som visade sig vara värt det eftersom vi spenderade över en timme på muren.  Vi promenerade runt och tog bilder samt låtsades att vi var Sansa Stark i Game of thrones osv.

Vi bevittnade även en skum vattenpolomatch där det orange lagets supportrar kastade sig i vattnet med brinnande facklor när de insåg att de vunnit.

På kvällen lyckades vi med det omöjliga: att äta och dricka för 70kr var på restaurang i Dubrovnik! Fest. Nu ska vi sova.